En dressyrponny...

Jag föll för grupptrycket och skaffade benlindor för att det garanterat inte skulle skava på Xipo nu när jag konstaterat att han stryker sig bak också. Så Helena fick hålla en snabbkurs hur man lindade. De undrade nog varför jag skulle ha benlindor i ridaffären för jag ställde totala nybörjarfrågor som om man behöver pad under (det behöver man). Helena förklarade att man egentligen skulle linda så att bandaget täckte hela paden, men att det såg ok ut för att vara första gången. nu fattar jag varför, det kommer nämligen in grus och spån innanför paden på bakbenen annars.

Jag kan faktiskt sträcka mig så långt att det såg rätt snyggt ut på Xipo med vinröda lindor, men det tog rätt lång tid både att sätta på dem och ta av dem. Och varför gör man lindorna i det superopraktiska materialet fleece? Suger ju åt sig spån och damm som en magnet. Det bara måste finnas bättre high-tech-material som är lika elastiska och ventilerande men samtidigt smutsavvisande.

Ridningen gick bra, men vi tog det rätt lugnt och galopperade inte. Jag kanske håller igen Xipo lite för mycket så han håller på att bli lite avtrubbad. Jag skulle vilja att han var lite mer explosiv i igångsättningarna, framför allt från skritt till trav.