Bättre eller sämre?

Idag brydde jag mig inte om att longera Xipo innan jag satt upp. Helena var snäll nog att stå bredvid i ridhuset, men han var rätt spänd och ville inte stå still (som vanligt), men han protesterade inte i alla fall. Men när jag började rida var han spänd som en fiolsträng, minst. det var väl en kombination av nervös ryttare som inte heller kunde slappna av. En traktor som körde precis utanför ridhuset och lät, men syntes inte, en motorsåg som också hördes men inte syntes och precis efter jag satt upp kom det in två hästar Xipo aldrig sett för i ridhuset som skulle ledas runt.
Xipo är i alla fall styrbar, det vill säga han gick dit jag styrde och det gick hjälpligt att bestämma vilken gångart han skulle ta. Det blev bättre när jag började jobba honom på volter med öppna i skritt, rida åttvolten i trav och liknande så att han fick koncentrera sig på att arbeta istället för att jaga upp sig. Vi till och med avslutade med att skritta några varv utomhus i paddocken, men det var ju också lite läskigt, men han skötte sig bra där och var faktiskt mer avslappnad än inne i ridhuset. Hade jag varit ensam i ridhuset hade jag nog försökt galoppera lite på volten också, men nu blev det bara skritt och trav. Fast Helena tyckte att det var bättre att låta bli för sadeln hade bara glidit fram...

Mitt självförtroende är lite bättre för det gick att rida trots att Xipo var så spänd. Men det var ju inte min förtjänst, jag hade väldigt bra moraliskt stöd av Helena....

Jag måste påminna mig om att han haft en jättelång resa och nog inte har vant sig vid sitt nya ställe än, och så är han bara 5 år. Så det är inte bara på grund av mig som han inte slappnar av...