Xipo gästbloggar

fast inte i den här bloggen (då skulle det ju inte vara en gästblogg), utan i Mullehästens blogg. Han fick äran efter att ha vunnit pris i den tvivelaktiga tävlingen "Årets luddöra 2010".

Läs inlägget i Mullebloggen här.

Noll koll, snöboll

Det kan väl knappast ha undgått någon att det kommit lite snö senaste tiden. Mer än några tafatta bilförare i Varatrakten verkar det som...
När Kajsa skulle köra mig till tåget för att jag skulle åka till Göteborg från Vara så hade det drivit så mycket snö över vägen att det var svårt för två bilar att passera i bredd, så när vi fick möte fick Kajsa köra ut till höger i drivan och stanna (tur hon har fyrhjulsdrift på sin bil). Men taxibilen bakom oss, som egentligen inte alls låg nära, verkade inte alls uppmärksamma detta utan fick till slut bromsa och köra ännu längre ut till höger för att inte köra in i oss bakifrån. Varvid han satt jättefast.
Vi backade tillbaka när vi såg att han inte kom loss. Det samlades dessutom en kö med bilar bakom taxin. För det första undra jag hur en yrkeschaufför kan åka omkring på landsbygden mitt snöigaste vintern utan att ha utrustat bilen med en lite skyffel och en bogserlina. Snökedjor är kanske lite överkurs, men är bilen ens levebröd så kanske det inte är så överdrivet?
 När vi föreslog att Kajsa kunde dra loss bilen om nån hade en bogserlina visste taxichauffören inte ens var man skruvade fast öglan för linan. Sen undrar man hur folk tänker när de föreslår att en bil som kört in i en snödriva hög som motorhuven med höger framdel ska fortsätta framåt när man knuffar på bakifrån? Jag har faktiskt inte stött på en mer tafatt samling vuxna män, fem stycken till slut som gick runt bilen helt okoordinerat.
Till slut gjorde vi som Lexus RX400h-föraren som inte alls var intresserad av att stanna och hjälpa, vi bara körde därifrån vidare mot stationen i Vara.

Snålblåst

När det är så här kallt är det inte optimalt att rida. Xipo har faktiskt få vila flera dagar sen kliniken förra helgen. Det blev en kort ridtur i paddocken i går kväll. Det är lite svårt att värma upp ordenligt och bli mjuk och rörlig, framförallt hos ryttaren. Xipo skötte sig dock så bra man kan kräva efter omständigheterna med snö i hela paddocken. Det är inte lätt att ta det helt lugnt när det är en liten går katt som smyger strax utanför skenet från lamporna som lyser upp paddocken.

Idag blåste det lita väl mycket för att det skulle vara behagligt alls att rida så det blev linlöpning för Xipo, som synes på bilden. Den lilla grå katten ville vara med idag också och jagade snöret på longerpisken, men hon sprang in när Kajsa hämtade kameran.

Klinikbilder

Nej, inte från ett sjukhus utan från förra helgen.

Kort trav, utan stigbyglar...

Början till uppsutten piaff.

Årets sista klinik

I helgen har jag ridit klinik för Charlotte Wittbom. Det gick väl rätt bra, men man ska inte ha det för lätt. Charlotte tyckte att jag skulle rida i princip lektionerna utan stigbyglar. Första halvan av lektionen båda dagarna gick ut på att få Xipo att slappna av och behålla samma takt oavsett grad av samling, som vanligt när det gäller tränare från Portugal blir det väldigt mycket skrittarbete.
Det var rätt svårt att sitta ner under travarbetet. Xipo har fått större gång och det skumpar och det blir inte lättare utan stigbyglar. Fast jag lyckades sitta ner och tycker att min sits blev bättre på bara två lektioner. Sen är jag faktisk lite nöjd att jag lyckades med galoppombytena under de omständigheterna med en taggad och känslig häst. Fast det är svårt att rida...

Jag tror det kommer lite bilder så småningom.

Ytterligare WE-träning på landet...

Jag kastade mig iväg från jobbet för att köra genom Göteborgs rusningstrafik i Tingstadstunneln för att ta in hästarna hos Kajsa. Hon är iväg och jobbar i Jönköping. Eller just nu sitter hon väl och äter en god middag på konferensen misstänker jag.
Jag lyckades i alla fall ta in alla hästarna och ge dom middagsmaten som Xipo åt litegrann av medan jag borstade honom och satte på ylletäckte och benskydden. Planen var att jag skulle hinna till WE-träningen på Levenebygdens ridklubb den här fredagen också. Jag han faktiskt fram med lite tid tillgodo. Däremot så vart det väldigt byiga vindar så Xipo var inte helt tillfreds med att stå still och bli sadlad i ett knakande ridhus så all tid som vi varit ute i god tid försvann. Nu var den ordinarie tränaren sjuk så det blev bara två övningar uppställda, fålla med klocka och side-pass bom. Det var inte helt lätt att göra sedvanligt skrittuppvärmning och Xipo blev dessutom väldigt misstänksam, när han insåg att ridhussargen kunde öppna på ett nytt ställe för att bära in hinder. Under den avslutande ridningen på en hand var det inte helt lätt att få honom att närma sig det hörnet i avslappnad galopp.
Det här var kanske inte den bästa förberedelsen inför helgens klinik. Men det är ju lätt att säga i efterskott. Jag får väl se det som mer övning på att köra och lasta Xipo i hästsläpet ensam.

”Jag kanske skulle skaffa mig en lusitano?”

Eftersom Xipo står hemma hos Kajsa så gästbloggar hon ibland när hon har ridit honom, som igår:

Igår fick jag låna Xipo och åka till min dressyrtränare, Anette Christensson. Min egen häst Amelia har ju en skada och vilar för tillfället och det är riktigt lyxigt för mig att kunna hålla igång med träningen trots det. Jag har tränat för Anette med Xipo en gång tidigare, för en dryg månad sedan, och hon började med att berömma oss för hur han utvecklats under den tiden. Han var rätt hetsig när jag var där förra gången, nu var han mer lugn och taktmässig och eftergiven. Förra gången fick jag arbeta mycket med att lära mig att rida honom mjuk i sidorna på såväl rakt som böjt spår. Nu tyckte hon att han var såpass mjuk att jag istället skulle koncentrera mig på rakriktningen. Nyckelordet var ”kontroll på vänsterbogen” och jag fick rida på volter och vända rätt upp och snett igenom och se till att vänsterbogen hela tiden befann sig under hästen. Vi arbetade rätt mycket i galopp till en början, och när vi sedan övergick till arbete i trav så var han mjuk och luftig i sin gång. Han såg så trevlig ut att Anette plötsligt utbrast: ”Jag kanske skulle skaffa mig en lusitano? Det där ser ju riktigt behagligt och roligt ut.” Sen bad hon mig gå över i passage... I vänstervarvet fick vi till en del riktigt bra försök, så länge han var eftergiven i sidorna och vänsterbogen var på plats. Att det senare är det allra viktigaste fick jag tydligt kvitto på när jag bytte varv – det var mycket svårare att få till lika bra försök i högervarvet då vänsterbogen hamnade på yttersidan. Emellan passageförsöken fick vi rida på framåt i trav och även göra ett par ökningar. Det är ju något vi inte varit så bra på, men jag tycker han gjorde de bästa ökningar jag har fått till på honom hittills. En ny lektion är bokad om 14 dagar, jag ser redan fram emot den.

Mörkerjobb

Idag tog jag tåget hem till Kajsa. Man kan ju fråga sig varför Kinnekulletåget fungerar så mycket bättre än SJ:s tåg? Förutom biljettautomaterna som tillhandahålls av Västtrafik.

Väl framme var det bara att byta om till ridkläder och gå ut för att förbrereda Xipo för kvällens ridpass. Kajsa hade snällt nog saltat delar av paddocken så den inte skulle vara så hård i minusgraderna.
Det blev sedvanligt lång uppvärmning i skritt. Trots saltningen var underlaget lite väl knögligt för att jobba mycket i andra gångarter. Men det blev lite öppna och sluta i trav på volten och några fina galoppfattnignar innan vi slutade. Det fanns ingen anledning att fortsätta när allt funkade bra. Xipo kändes väldigt mjuk även om han inte hade den där extra energin som jag kanske hade trott eftersom det var så kallt.

"Jösses"

Efter att ha lyssnat på en jätteintressant docentföreläsning med efterföljande tårta kastade jag mig iväg till tåget för att åka hem till Kajsa. Låt mig säga så här; det är ingen lysande idé att åka med Intercity-tåget till Stockholm om man bara ska till Herrljunga och inte har någon platsbiljett. Jag var inte precis ensam om att behöva stå...
Planen var att Kajsa skulle hämta mig vid stationen i Vara och sen skulle vi åka till Levenebygdens Ridklubb för att titta på när de hade träning i Working Equitation. Vi kom fram strax innan sex, när de skulle börja enligt hemsidan, men det var väldigt tomt för att vara en ridlektion. Vi träffade dock ridskolechefen och hon talade om att tränignen inte började förrän kl. sju, så Kajsa tyckte snabbt att då åker vi hem och hämtar Xipo så kan jag vara med och rida. Jag hade inte så mycket att säga till om. Det är tur man har en snäll häst som går att göra i ordning och få in i transporten på bara tjugo minuter.
Det var lite joxigt att hitta på småvägarna i dimman trots att vi kört där bara en timme tidigare så vi kom fram precis klockan sju, men vi var faktiskt inte sist in i manegen och vi stod bara litegrann ivägen för de andra fyra ekipagen somskulel in i manegen.
Vi fick värma upp lite som vi ville och jag började som vanligt med det portugisiska skrittprogrammet. Kajsa fick som vanligt (?) frågan om det var hennes häst, killar kan tydligen inte äga egna hästar utan lånar flickvännens. Misstänker att de på läktaren trodde att Kajsa ville få mig mer intresserad av ridning och därför lånat ut sin häst så jag kunde prova lite tuffare (?) ridning som WE än typ dressyr.
Eftersom ingen annan ville börja med teknikhindren så började jag och Xipo. Dubbelslalomen i trav gick otroligt bra första gången. Vi red den en gång till när alla andra hade provat, men Xipo tappade framåtbjudningen när jag ställde om honom, så det blev inte alls lika bra andra gången.
Sen skulle vi rida in i fållan och ringa i klockan. Jag frågade tränaren om jag skulle göra det med framridning. "Ja", svarade hon. Så jag fattade galopp, bröt av till skritt några meter framför fållan, red in, gjorde halt varvid Xipo stod blickstilla, ryggade ut mycket kontrollerat, vände 45 grader när jag var ute ur fållan och sen fattade galopp från stillastående. "Jösses" var det enda jag hörde bakifrån...

Nya arbetsplatsen

Igår var det dags för första arbetspasset på den nya arbetsplatsen, det vill säga ridhuset i närheten av Kajsas stall. Det är såpass långt att det är lämpligast att åka åklåda dit, vilket Xipo inte är helt bekväm med. Jag tror inte han gillade det enaxlade släpet han åkte i under flytten i söndags och tror att alla släp är likadana. Så han tjurar lite innan han traskar in i lådan.
Själva ridpasset gick fantastiskt bra. Som vanligt var han lite extra taggad eftersom han inte jobbat på två dagar på grund av det bedrövliga vädret. Men med en noggrann uppvärmning i framförallt skritt så gick det att ta all den energin till fantastiskt bra gångarter. Efter att jag ridit skritt, travökningar och skänkelvikning och lite förvänd galopp fick Kajsa fortsätta med mer trav och galopp, framförallt på mindre volter. Sen stilade hon också genom att försöka lite piaff på slutet. det är faktiskt inga problem för Xipo att lägga så mycket vikt på bakdelen som behövs, men han blir lite ivrig och då lyfter han fötterna lite närsomhelst i stället för en tydlig tvåtakt. Det är nog bara en fråga om tid...
Tyvärr tjurade Xipo när han skulle in i lådan på vägen hem. Men när vi hade plockar fram lastlinan visste han att spelet var över och gick in.

Idag var Kajsa iväg med Xipo på egen hand. Till ridhuset var det tydligen inga problem att lasta, men hem tog det lite tid igen. Själva ridningen var inte heller lika spektakulär. Det är skillnad när Xipo har jobbat seriöst dagen innan, men det räcker att ha ett dressyrspö i handen så slutar han att fuska med framåtbjudningen.

Fullspäckad helg

Äntligen är alla hästrelaterade uppgifter avklarade för idag. Det tog väsentligt längre tid än det ursprungligen var tänkt.

Den här helgen har det varit klinik för João igen. Jag förberedde den på sedvanligt sätt genom att inte rida alls, precis som förra gången. Den här gången var jag dock inte i Köpenhamn utan på KTH i Stockholm. Följden av en sån förberedelse blev inte helt oväntat att Xipo var sedvanligt laddad i galopparbetet.
Första ridpasset jobbade jag uppsuttet hela tiden.  Jag tycker det är rätt jobbigt att göra seriösa dressyrövningar i galopp när han är sån, men João tycker att det är just då som vi ska plocka fram de riktigt jobbiga övningarna. I detta fallet innebär det galopp på kvartslinjen, sen en kvartspiruett i god tid innan kortsidan, en kvartspriett till när man kommer fram till nästa kvartslinje, och så håller man på. För att det här ska funka så gäller det att hästen är rejält samlad med mycket vikt på bakdelen. Fast det fick resultat, galoppen blev faktiskt jättefin på slutet.
Passet idag ägnades till större delen åt arbete från marken. Dels fick jag hjälp med hur jag skulle jobba Xipo i sluta, dels fick lära mig att göra skrittpiruetter från marken också. Dessutom fick jag hemläxa, till nästa gång ska jag lära Xipo jambette (spansk skritt), en sida och ett steg i taget. Jag antar att João är rätt nöjd med hur jag övat Xipo från marken hittills. Trots att vi jobbat Xipo så mycket från marken så inleddes den uppsuttna ridningen med sedvanlig portugisisk uppvärmning i skritt. Det efterföljande trav- och galopparbetet var väldigt kort, men bitvis riktigt bra. Vi övade inte speciellt på byten, men gjorde några enstaka för att byta varv med bibehållen galopp.

Dagen var knappast till ända i och med att ridningen var över. Något som långsiktigt får större betydelse är att Xipo flyttade permanent hem till Kajsas stall. Han har ju bott där tidigare och det funkade ju bra. Flytten blev lite plötsligare än beräknat för tjejen som ska boxen efter Xipo hade precis köpt ny häst och ville flytta in så snart som möjligt. Om jag nu mot förmodan ska flytta en gång till så ska jag inte göra det samma dag som jag rider kurs. Det är många prylar som ska med förutom själva hästen. Jag är helt slut. Imorgon har jag bokat in massage, det har jag förtjänat. Jag undrar vad Xipo har förtjänat?