Idag följde jag med Kajsa när hon skulle jobba med att bevaka Knabstrupper rikschampionatet på Uddetorp. Knabstruppern är en trevlig dansk hästras som framförallt märks för sina roliga färger då de allra flesta är tigrerade (tänk Pippi Långstrumps Lilla Gubben så förstår ni).
Om man sover över i Elmshorn så är det inte en speciellt stor omväg att besöka det tyska statsstuteriet för Holsteinerhästar (uppfödare av vad som kanske kan anses som världens bästa hopphästar), det ligger bara knappt två kilometer från de centrala gågatorna. Speciellt inte om stallkompisen Markus önskade att vi skulle leta upp en keps åt honom eftersom han har ett nytt holsteinersto. Nu hade vi som vanligt inte nån bra turistkarma så stuteriet hade semesterstängt denna veckan och var i princip helt öde, det verkade inte stå några hästar alls i stallarna.
Södra delen av Jylland är lika platt som Holland. För att använda Kajsas beskrivning "det är så platt att korna syns som siluetter mot horisonten". Inte så konstigt eftersom denna delen av Jylland ligger under havsytans nivå det med. Längs kusten utanför Ribe skyddas landet av höga vallar och kammarslussen slussar faktiskt båtarna ner från havet in i kanalen. För övrigt är Ribe nästan lika pittoreskt (läs turistigt) som Monschau, fast med fler barnfamiljer och förre pensionärer. Goda våfflor med glass fanns dock efter klockan arton, liksom kvällsöppna affärer...
Om man kör över gränsen från Nederländerna till Tyskland allra längs norrut så befinner man sig inte så långt från den tyska staden Jever. Man kan ju nu fråga sig varför det skulle vara så märkvärdigt, om man nu somjag inte är förtjust i öl av pils-typ med mycket beska. För i staden Jever bryggs nämligen ölet Jever (logiskt va?), som är känt för att vara världens torraste öl (minst söta alltså) med extremt mycket beska.
Vi fortsatte med bil till färjan över Elbe mellan Wischhafen och Glückstadt (Önskehamnen och Lyckostaden?) så vi skulle slippa köra om Hamburg. Vi hade förhoppningen att kunna hitta ett bra ställe att sova i Glückstadt, men det visade sig att vi hamnat mitt i matjesillveckan och alla roliga pensionat var fullbokade. Eftersom vi inte alls suktade efter matjes lämnade vi Glückstadt så fort vi kunde och fortsatte till närmsta större stad, Elsmhorn, där vi till slut lyckades förhandla oss till ett fint hotellrum till ett vettigt pris. Rummet visade sig vara idiotvarmt men det löste sig med full vädring i alla fyra fönstren. Middagen blev lite mer problematisk eftersom klockan närmade sig tio, men den vänliga personalen på Drei Kronen slängde snabbt ihop ett par wienerschnitzlar till oss trots att köket egentligen hade stängt. Om man nån gång ska övernatta i Elmshorn så är det på Drei Kronen man ska bo.
Vi tänkte köra över fördämningarna som skyddar Nederländerna från att svämmas över av Nordsjön. Att köra över de milslånga fördämningarna med tillhörande slussystem är väldigt imponerande, men tyvärr var det rätt disigt så vi såg inte så långt ut över havet. Däremot så ger Holland ett helt nytt perspektiv på ordet platt. Skåne anses platt, men är ju rätt kuperat jämfört med till exempel Skaraslätten. Men Holland är extremt platt till och med i jämförelse med detta. Extremt hög ytjämnhet skulle man säga på fackspråk.
Kajsa skriker till och jag får hastigt att göra en u-sväng tillbaka för att vi ska komma till någon form av djurpark. Det Kajsa reagerat för var att de hade rovfåglar. Vi hade sån tur att vi anlände precis tio minuter innan dagens första rovfågelshow började.
Idag har vi varit på "Weltfest des Pferdesports" i Aachen. Tyvärr var dressyrbiljetterna slutsålda, så vi fick inte se Totilas, och inte heller Kajsas tränare som var här, men inte gick vidare från Grand Prixen. Den enda dressyr vi såg var lite framridning för en ungdomsklass där svenska Juliette Ramel deltog. Och en tysk tjej i guldjacka som verkar flörsöak psyka ut sina motståndare genom att rida så nära medtävlarnas hästar som det gick under framridnignen för att göra dem nervösa.
Fälttävlan och fyrspannsmarathon är två bra grenar att se om man vill promenera mycket över gräsfält, i alla fall om man vill se alla hinder som ingår. Många hinder var mycket imponerande, och det dundrade häftigt som åskväder när fyrspannen galopperade över den höga träbron vid vattenhindret. Ett av de mest imponerande var de två väderkvarnarna där landningen var superbrant för fälttävlanshästarna. Vädret var riktigt bra, det växlade mellan ca 17 och 24 grader och vid något tillfälle kom det några regndroppar. Ett extra plus får tävlingarna för de rena toalettvagnarna ute på terrängområdet. Riktiga, fräscha vattentoaletter, långt från svensk bajamajastandard.
Nu har vi kommit fram till vår första övernattningstad, nämligen Monschau. Vi hade ingen aning om vad det varför ställe när vi bokade på nätet, vi ville bara ha ett mysigt hotell inom rimligt köravstånd från hästtävlingarna i Aachen. Men det visade sig att Monschau var världens mest pittoreska ställe som det skulle stått i en turistbroschyr, Disney World skulle ha varit gröna av avund. Vägen hit slingrade sig igenom några djupa dalgångar och själva byn ligger längst ner i botten på en. Majoriteten av husen är korsvirkeshus som inrymmer restauranger, caféer eller hotell. Vi åt middag på en sådan restaurang intill ån som rinner genom byn. Vi beställde kött som vi fick in rått tillsammans med en het sten. Köttet lades på stenen och åts efter ett tag tillsammans med kryddsmör och en bbq-sås som med allra största sannolikhet var vår hemmafavorit Sweet Baby Ray. Till efterrätt blev det varm apfelstrudel med både vaniljsås och glass.
I kväll var det dags att tävla igen. Efter att ha blivit övertalad av Kajsa så hade jag anmält mig och Xipo till två dressyrklasser hos Floby Ryttare, Lätt C:1 och Lätt B:1. Jättebra arrangerad tävling där allt flöt på mycket smidigt. Resultatet blev väl sådär, 57% i båda klasserna (protokollen kommer som tidigare så fort dom, jag och en skanner befinner sig på samma ställe).
Eftermiddagen ägnades först åt att beskåda cyklar till Kajsa innan vi fortsatte till riddarspelen i Hova, vilket antagligen är de näst största i Sverige efter medeltidsveckan i Visby. Oerhört intressant att se olika tävlingar inklusive tornerspel. Mina slutsatser om vad som krävs av en bra riddarhäst är att den måste vara explosiv och ända kunna stå still och vänta lugnt när det behövs. Sen måste den kunna springa rakt fram (och då menar jag rakt) även om det finns distraherande publik, hinder eller andra hästar som kantar ridvägen. Däremot verkar det helt ointressant om hästen går i "rätt form".
Det är skitvarmt ute! Den lokala termometern, placerad i skuggan, säger 32 grader, vilket faktiskt är två grader varmare än SMHI:s prognos. Om man inte har så mycket emot att vara utomhus i värmen kan man ju alltid slappa i en superskön hängmatta "south-american style". Annars kan man sitte inne och surfa på nätet, för där är det mycket svalare. Gissa vilket jag föredrar...
