lördag 31 juli 2010

WE-tävling

Vi kommer att ha en tävling i Working Equitation i Bellas stall den 14:e augusti.
Det kommer att vara medelsvår och svårklass, så Xipo och jag kommer inte att vara med...

fredag 30 juli 2010

Blöt sand överallt

Det blev en dag med ridning i regn. Det var en del vattenpölar på Kajsas ridbana, men den består mest av sand istället för lera så den förvånansvärt mycket regn. Dessutom grävde vi några dräneringsrännor i morse så de flesta vattenpölarna tömmas.
Det var sådär lagom kul att rida. Jag hade inte ridit på två veckor och Xipo var inte sitt vanliga positiva jag när det gällde dressyr. Jag får väl vara nöjd efter omständigheterna, det går nog bättre på kliniken imorgon.

torsdag 29 juli 2010

Ashäftiga ridprylar?

Om man kombinerar följande, vad får man då?

onsdag 28 juli 2010

Skoningslöst

Det var dags att sko Xipo och det behövdes verkligen. När jag tittade till honom förra veckan glappade flera skor, men tänkte att det är inge större fara då hovslagaren redan var inbokad. Idag hade en sko lossnat och det är aldrig bra för hoven går ju sönder när sånt händer.
Detta sammantaget gjorde att jag blev rätt ställd när jag kommer till stallet, inte ser nån skymt av hovslagaren och efter lite letande ser en notis på anslagstavlan att han är sjuk och att alla som hart skotid idag (6 st.) bör försöka leta upp en annan hovis. Detta visade inte vara det lättaste mitt i sommaren. Till slut så bestämde jag mig för att köra hem hästen till Kajsa och låta hennes hovslagare sko honom i morgon bitti. Guld att han kunde ställa upp med så kort varsel.
Eftersom jag ändå var ute och körde med Xipo så fixade jag raskt en av de sista platserna på en klinik för Charlotte Wittbom som kommer att hållas i helgen också. Den enda nackdelen med planen var att få tag på ett hästsläp som jag kunde använda onsdag-söndag. Etter en del velande åkte jag och hämtade Kajsas släp hemma hos henne. Vilket ju var rätt smart eftersom Xipo kommer att stå där. Mindre smart eftersom det släpet står 12 mil bort, enkel väg. Tänk så mycket enklare om jag hade fått reda på detta i morse, då hade vi kunnat ta med släpet när vi åkte från Kajsa till stallet via Bassholmen för att titta till hennes unghingst Hugo.
Det blev alltså en hel del mer bilkörning än vad jag hade tänkt mig.

PS. Hovslagaren gjorde ett kanonjobb på den söndriga hoven. Nu har jag gått med i hans fan-grupp på facebook.

söndag 25 juli 2010

Väta

3 1/2 timme som åskådare på utomhustävling i dressyr. Dyngblöt! Nuff said!

lördag 24 juli 2010

Knabstrupper

Idag följde jag med Kajsa när hon skulle jobba med att bevaka Knabstrupper rikschampionatet på Uddetorp. Knabstruppern är en trevlig dansk hästras som framförallt märks för sina roliga färger då de allra flesta är tigrerade (tänk Pippi Långstrumps Lilla Gubben så förstår ni).
Men avelsvisningar är tråkiga, bra mycket tråkigare än dressyrtävlingar, vilket jag själv liknar vid att se på när färg torkar. Men så är jag ju inte alls insatt i rasen.

torsdag 22 juli 2010

Danmark

Om man sover över i Elmshorn så är det inte en speciellt stor omväg att besöka det tyska statsstuteriet för Holsteinerhästar (uppfödare av vad som kanske kan anses som världens bästa hopphästar), det ligger bara knappt två kilometer från de centrala gågatorna. Speciellt inte om stallkompisen Markus önskade att vi skulle leta upp en keps åt honom eftersom han har ett nytt holsteinersto. Nu hade vi som vanligt inte nån bra turistkarma så stuteriet hade semesterstängt denna veckan och var i princip helt öde, det verkade inte stå några hästar alls i stallarna.
Något nedslagna så shoppade vi tysk kvalitetschoklad och vin istället på en lokal stormarknad. Vi handlade faktiskt vin för mer pengar än choklad, knappt... Så här efteråt borde man kanske köpt med sig lite tysk kvalitetsöl också, varför inte Jever? Men det är lätt att vara efterklok, vi är ju som sagt var inte så vana tysklandsturister.

Vi fortsatte med bilen norrut längs det platta landskapet i en del av Tyskland som snarare kändes som en blandning mellan Tyskland och Danmark. Kanske inte så konstigt då gränsen varit rätt flytande genom århundradena. Inte minst intensifieringen av rondeller visade på att vi närmade oss Danmark. Ett kort stopp vi gränsen där vi shoppade lite, dock inte öl hör heller trots att alla andra verkade göra det. Myten om att svenskar åker till Danmark, danskar till Tyskland och tyskar till Polen eller Tjeckien för att köpa öl är nog ingen myt.

Södra delen av Jylland är lika platt som Holland. För att använda Kajsas beskrivning "det är så platt att korna syns som siluetter mot horisonten". Inte så konstigt eftersom denna delen av Jylland ligger under havsytans nivå det med. Längs kusten utanför Ribe skyddas landet av höga vallar och kammarslussen slussar faktiskt båtarna ner från havet in i kanalen. För övrigt är Ribe nästan lika pittoreskt (läs turistigt) som Monschau, fast med fler barnfamiljer och förre pensionärer. Goda våfflor med glass fanns dock efter klockan arton, liksom kvällsöppna affärer...

Resten avresan hem var rätt händelselös. Vi kan bara tipsa om att det är billigare och enklare att köpa biljetter till bron över Stora Bält och färjan Helsingör-Helsingborg var för sig, speciellt om man utnyttjar sin Volvokortsrabatt på färjan. Natten spenderade vi på Gasthof Ekedahl.

tisdag 20 juli 2010

Jever och Elbe

Om man kör över gränsen från Nederländerna till Tyskland allra längs norrut så befinner man sig inte så långt från den tyska staden Jever. Man kan ju nu fråga sig varför det skulle vara så märkvärdigt, om man nu somjag inte är förtjust i öl av pils-typ med mycket beska. För i staden Jever bryggs nämligen ölet Jever (logiskt va?), som är känt för att vara världens torraste öl (minst söta alltså) med extremt mycket beska.
Eftersom vi är rätt misslyckade som turister (mer om detta senare) så fanns det inga platser kvar på någon guidad visning den eftermiddagen och det tidigaste vi kunde komma med på var på eftermiddagen nästa dag. Men vi hade inte lust att vänta så länge så det enda vi gjorde som var ölrelaterat var att titta lite och shoppa ett ölglas i bryggerishopen som var centralt placerat i stan utmed turiststråket.

Vi fortsatte med bil till färjan över Elbe mellan Wischhafen och Glückstadt (Önskehamnen och Lyckostaden?) så vi skulle slippa köra om Hamburg. Vi hade förhoppningen att kunna hitta ett bra ställe att sova i Glückstadt, men det visade sig att vi hamnat mitt i matjesillveckan och alla roliga pensionat var fullbokade. Eftersom vi inte alls suktade efter matjes lämnade vi Glückstadt så fort vi kunde och fortsatte till närmsta större stad, Elsmhorn, där vi till slut lyckades förhandla oss till ett fint hotellrum till ett vettigt pris. Rummet visade sig vara idiotvarmt men det löste sig med full vädring i alla fyra fönstren. Middagen blev lite mer problematisk eftersom klockan närmade sig tio, men den vänliga personalen på Drei Kronen slängde snabbt ihop ett par wienerschnitzlar till oss trots att köket egentligen hade stängt. Om man nån gång ska övernatta i Elmshorn så är det på Drei Kronen man ska bo.

Extremt hög ytjämnhet

Sovmorgon är bra, i alla fall om hotellet har luftkonditionering på rummet. Även om man lyckts snika till sig en sista-minuten-rabatt på rummet på mer än hundra euro via booking.com så gäller inte samma rabatt för frukosten som skulle kostat femton euro per skalle så vi åkte till det lokala snabbköpet för lite nybakta bullar, ost och yoghurt. Kaffe och te fanns ju på rummet.

Den här delen av Holland är extremt hästtätt så vi passerade den lokala hästsportaffären på vägen vidare norrut. Man kan konstatera att det som gäller i Holland är hur mycket modeller av ridbyxor som helst (för kvinnor såklart), och tusentals schabrak och benlindor att matcha med.

Vi tänkte köra över fördämningarna som skyddar Nederländerna från att svämmas över av Nordsjön. Att köra över de milslånga fördämningarna med tillhörande slussystem är väldigt imponerande, men tyvärr var det rätt disigt så vi såg inte så långt ut över havet. Däremot så ger Holland ett helt nytt perspektiv på ordet platt. Skåne anses platt, men är ju rätt kuperat jämfört med till exempel Skaraslätten. Men Holland är extremt platt till och med i jämförelse med detta. Extremt hög ytjämnhet skulle man säga på fackspråk.

måndag 19 juli 2010

Födelsedag

Eftersom det är min födelsedag idag så har Ulrik låtit mig gästblogga. S-Hertogenbosch var varmt, jättevarmt. Vi åt lokal lättlunch på ett kafé, Ulrik festade till på holländska Bitterballen och jag åt en hemmagjord hamburgare dränkt i svampsås. Vattnet i Holland är dyrt och serveras i alldeles för små flaskor. Efter en promenad runt staden konstaterade vi att det inte bara är muséer och teatrar som har stängt på måndagar i Holland, utan även många affärer. Många av de som har öppet öppnar dessutom sent, framåt tvåtiden. Vi hittade i alla fall ett varuhus med trådlöst internet, där vi lyckades boka in oss på ett riktigt bra hotell i den lilla byn Hulshorst, på lagom köravstånd. Vi hittade faktiskt två välrabatterade alternativ i de trakterna, men jag propsade på ”The Golden Tulip” eftersom deras pool såg mycket lockande ut i den 34-gradiga värmen. Det var perfekt med ett svalkande dopp.
Presenter hade jag redan fått av Ulrik, en datorväska som jag kan ha när jag cyklar och lämpligt nog en ylletröja. Jag använde inte den senare på själva födelsedagen, men jag ser fram emot att få använda den framåt hösten.
Den här kvällen hade vi ju hamnat en bit utanför tätbebyggda områden, så vi var lite bekymrade över om vi skulle hitta ett bra matställe. Vi blev därför lite förvånade när vi fick se en kinesisk restaurang i ett hus i ett villaområde. Restaurangen såg bra ut, och menyn verkade spännande, så vi bestämde oss att äta där. Utifrån såg huset ut som vilken villa som helst, men till skillnad från de flesta villor hade de en karpdamm i entrén. Menyn fanns på holländska och kinesiska, så vi gissade ganska vilt. Jag beställde struts med vaktel och Ulrik anka. Strutsen var mycket smakrik med en stark sås som inte smakade likt något jag ätit tidigare. Det var jättegott! Även Ulrik var nöjd med sin anka, som serverades med en sås som även den smakade rätt annorlunda. Till efterrätt valde jag en kokos-cremè brulée med champagne-parfait och lichte-bom. Det senare såg ut som en pingisboll, och man var tvungen att ta in hela på munnen på en gång eftersom den var som en vätskefylld ballong som poppade i munnen. Hela efterrätten var sval och god och passade bra efter den starka strutssåsen. Ulrik åt wonton-knyte fyllt med frukt serverad med vanilj- och kokosglass och ananasfromage.
Efter middagen åkte vi tillbaka till hotellet och satte oss i den vackra trädgården, nära den stora papegoj-voljären. Kvällen var fortfarande ljummen och vi beställde in några drinkar – ett bra sätt att avsluta en bra födelsedag.
Hälsningar Kajsa

Måndag morgon i Europa

Det är skitvarmt i Nederländerna. Till och med holländarna håller med om det. Idag tänkte vi först besöka grottorna i Maastricht för det borde i all fall vara svalt. På det första stället, Zonnerberg, så skulle vi få vänta nästan två timmar på en engelskspråkig guidning så då åkte vi vidare till det andra stället, Noord. Men när vi kom dit så hade vi missat den turen med fem minuter. Så då drog vi vidare till s'Hertogenbosch för en lättare lunch och förhoppningsvis ett besök på Hieronymos Bosch-muséet, om det nu är öppet på måndagar.

Några ytterligare observationer om Holland:
Det verkar som alla uteserveringar i hela stan har köpt sina utemöbler i samma från samma tillverkare. Jag antar att det är rätt smart om uteserveringskartellen gick ihop och köpte femtusen möbler på samma gång istället för att varje restaurang köpte femtio åt gången. Mängdrabatt...
Holland rent generellt verkar mer high-tech än Tyskland. För det första kan man faktiskt betala med VISA-kort överallt, hotellen och flera kaféer har internetuppkoppling och de patrullerande poliserna på kvällen i Maastricth åker Segway. Gissa om jag grämer mig för att jag inte lyckades slita fram mobilkameran i tid innan de svischat förbi?

söndag 18 juli 2010

Rovfåglar och fel munkar

Kajsa skriker till och jag får hastigt att göra en u-sväng tillbaka för att vi ska komma till någon form av djurpark. Det Kajsa reagerat för var att de hade rovfåglar. Vi hade sån tur att vi anlände precis tio minuter innan dagens första rovfågelshow började.
VI fick se en massa rovfåglar som flög mellan falkenerarna. Först lite ugglor, och sen hökar och falkar. Till sist var det dags för de stora örnarna som de släppte ut rakt över en äng. De steg snabbt mot skyn och försvann över grantopparna i fjärran. Efter över tio minuter kom de tillbaka rakt ner från solen.

På eftermiddagen fortsatte vi till Clervaux i norra Luxemburg, där vi trodde att moderklostret för cisterciencermunkarna som grundade Alvastra och Varnhem (känt inte minst från böckerna om Arn) låg. Men det visade sig inte alls vara fallet, trots att d et låg ett kloster dit vi kom också. Mycket förvirrande, men Clairvaux ligger i Champagne!

Om man programmerat GPS:en att välja "vacker resväg" så får man rätt roliga anvisningar, som inte alls är närmsta vägen så vi körde upp och ner i en massa dalgångar i Eifel och Ardennerområdet. Till skillnad mot Sverige där man upplever det som att kullarna skjuter upp från omgivningen så är det här snarare så att dalgångarna skär ner från omgivningen. Själva klostret i Clervaux (Klerf på tyska) ligger långt ovanför staden, men man ser bara det översta av kyrktornet för skogen.

Lite trötta på de slingriga vägarna programmerade vi GPS:en på "bästa resväg" till Maastricht i Limburg, den mest sydöstra tarmen av Holland, där vi efter några minuters promenad bokade ett rum på Hotell Holla, där den vänliga kvinnan i receptionen varnade oss för att det skulle vara fullt med folk i centrum för att lyssna på nån violinist på det central torget.

Vi lyckades hitta vad son antagligen var den enda restaurangen som inte serverade en speciell konsert-meny för kvällen. "Vår" restaurang hade en trerätters för 18,50 euro varje kväll, vilket var nästan misstänkt billigt. Men det var en fullträff, maten var jättefräsch. Däremot känns det rätt dyrt att betala mer än hundra kronor litern för vatten som inte är bättre än det som finns i en vanlig kran, bara för att det serveras ur en flaska.

PS. Violinisten visade sig nog heta André Rieu.

lördag 17 juli 2010

CHIO Aachen

Idag har vi varit på "Weltfest des Pferdesports" i Aachen. Tyvärr var dressyrbiljetterna slutsålda, så vi fick inte se Totilas, och inte heller Kajsas tränare som var här, men inte gick vidare från Grand Prixen. Den enda dressyr vi såg var lite framridning för en ungdomsklass där svenska Juliette Ramel deltog. Och en tysk tjej i guldjacka som verkar flörsöak psyka ut sina motståndare genom att rida så nära medtävlarnas hästar som det gick under framridnignen för att göra dem nervösa.
Däremot såg vi fälttävlansterrängen, där det svenska laget med Linda Algotsson tog en andraplats, och fyrspannskörningens marathon, där bland annat fjolårssegraren Thomas Erikssan var med. Ett va de roligaste ekipagen var schweizaren Werner Ulrich som hade ett ekipage med lusitanos. Om jag får gissa så hade han två mindre hästar av Veiga-typ som förlöpare.
Fälttävlan och fyrspannsmarathon är två bra grenar att se om man vill promenera mycket över gräsfält, i alla fall om man vill se alla hinder som ingår. Många hinder var mycket imponerande, och det dundrade häftigt som åskväder när fyrspannen galopperade över den höga träbron vid vattenhindret. Ett av de mest imponerande var de två väderkvarnarna där landningen var superbrant för fälttävlanshästarna. Vädret var riktigt bra, det växlade mellan ca 17 och 24 grader och vid något tillfälle kom det några regndroppar. Ett extra plus får tävlingarna för de rena toalettvagnarna ute på terrängområdet. Riktiga, fräscha vattentoaletter, långt från svensk bajamajastandard.

Mässutbudet på tävlingarna var något av en besvikelse. En majoritet av utställarna sålde saker som inte var hästrelaterat. De montrar som sålde hästprylar var till största del i segmentet "lyx". Märken som Pikeur och Sprenger kändes som budgetalternativ när man jämförde med till exempel ett dressyrspö i trä från Hermès för 575 euro. Maten däremot var snäppet bättre och billigare än t.ex. Falsterbo. Kajsas wokpanna tillagades portionsvis vid beställning och Ulriks halvmeterskorv i baguette var både god och lång.

När vi åkte tillbaka till Monschau från Aachen fick GPS:en guida oss enligt alternativet "vacker resväg". Det blev en slingrande färd genom de djupa dalgångarna här, och strax innan vi kom fram stannade vi i en by högre upp på berget och åt middag. Idag blev det schnitzel med en sås på den lokala senapen. Efterrätt bestämde vi oss för att ta i Monschau, vilket vi inte skulle gjort. Alla caféer, våffelstugor och pannkakshus hade redan stängt, och vi hittade inte heller någon restaurang som hade vettiga efterrätter. Antagligen har Monschau ett lokalt förbud mot att servera efterätter efter klockan 20. Mycket besvikna gick vi upp på hotellrummet för att blogga utan att ha fått tag på någon efterrätt.

fredag 16 juli 2010

Monschau

Nu har vi kommit fram till vår första övernattningstad, nämligen Monschau. Vi hade ingen aning om vad det varför ställe när vi bokade på nätet, vi ville bara ha ett mysigt hotell inom rimligt köravstånd från hästtävlingarna i Aachen. Men det visade sig att Monschau var världens mest pittoreska ställe som det skulle stått i en turistbroschyr, Disney World skulle ha varit gröna av avund. Vägen hit slingrade sig igenom några djupa dalgångar och själva byn ligger längst ner i botten på en. Majoriteten av husen är korsvirkeshus som inrymmer restauranger, caféer eller hotell. Vi åt middag på en sådan restaurang intill ån som rinner genom byn. Vi beställde kött som vi fick in rått tillsammans med en het sten. Köttet lades på stenen och åts efter ett tag tillsammans med kryddsmör och en bbq-sås som med allra största sannolikhet var vår hemmafavorit Sweet Baby Ray. Till efterrätt blev det varm apfelstrudel med både vaniljsås och glass.
Tyvärr är det minst lika varmt i Tyskland som hemma och hotellet har varken luftkonditinering eller trådlös internetuppkoppling så just nu ägnar jag mig åt torrbloggning tills det blir tillräckligt svalt för att kunna sova.
Nu brakar åskan lös, så skönt! Men undrar hur det funkar här nere i dalen, åskan kanske studsar mellan bergväggarna hela natten?
Kajsa passade på att blogga lite åt mig medan jag duschade, men jag låter det stå kvar...

För övrigt kan jag konstatera att köra på autobahn är tråkigt, men går fort. Men det finns vackra vägar vid sidan om. Skoltyskan funkar, i alla fall om man inte gör något mer avancerat än läser en meny på en restaurang. Och tysk öl är god, båge generell lager och den lokala Monschauer zwickelbier.

onsdag 14 juli 2010

Värmetävling

I kväll var det dags att tävla igen. Efter att ha blivit övertalad av Kajsa så hade jag anmält mig och Xipo till två dressyrklasser hos Floby Ryttare, Lätt C:1 och Lätt B:1. Jättebra arrangerad tävling där allt flöt på mycket smidigt. Resultatet blev väl sådär, 57% i båda klasserna (protokollen kommer som tidigare så fort dom, jag och en skanner befinner sig på samma ställe).
Å andra sidan så kan man se det som att jag förbättrade mitt personbästa med 5% jämfört med förra gången jag tävlade. Lätt C-ritten var lite slarvig, jag önskar jag hade ridit med samma precision som i den svårare klassen, för den ritten var jag riktigt nöjd med. Tyvärr fick jag där riktigt mycket avdrag för att Xipo gick med nosen bakom lodplan i galoppen vilket egentligen är vår starkaste gångart. Men han var väl trött i värmen efter att ha tävlat en klass redan och orkade inte riktigt bära huvudet högt i det varma ridhuset...
Det gick desto bättre för Kajsa som kom tvåa på sin häst Amelia i Lätt A:1 på 67%, rosett och plakett!

måndag 12 juli 2010

Riddarhäst

Fortsättningen av semestern går fortfarande i hästens tecken. Lite insnöat nördigt, men ändå ganska roligt.

I förmiddags var det dags för en lektion för en ridlärare som har smeknamnet "Sitshitler". Men idag förtjänade hon inte smeknamnet. Det blev mest lite finslipning inför tävlingen på onsdag. Xipo skötte sig bra, men det var egentligen alldeles för varmt att rida redan på förmiddagen.

Eftermiddagen ägnades först åt att beskåda cyklar till Kajsa innan vi fortsatte till riddarspelen i Hova, vilket antagligen är de näst största i Sverige efter medeltidsveckan i Visby. Oerhört intressant att se olika tävlingar inklusive tornerspel. Mina slutsatser om vad som krävs av en bra riddarhäst är att den måste vara explosiv och ända kunna stå still och vänta lugnt när det behövs. Sen måste den kunna springa rakt fram (och då menar jag rakt) även om det finns distraherande publik, hinder eller andra hästar som kantar ridvägen. Däremot verkar det helt ointressant om hästen går i "rätt form".
Vad jag har lyckats lista ut så kom de flesta av riddarna vi såg från St Nicolai Riddare, inklusive kvällens vinnare Riddaren av Amneholm. Fast jag tyckte han red lite mesigt, det fanns de som satsade på mer fart, som publikens val Hertiginnan. Och speakern sa att alla riddarna red i sporrsträck, men då hade nog det ordet en annan innebörd på medeltiden....

söndag 11 juli 2010

Falsterbo Horse Show

För jag vet inte vilket år i rad så besökte jag Falsterbo Horse Show. Det är inte precis ett evenemang som är ett under av effektivitet när det gäller servicen mot besökarna (en dag var kön till inträdesbiljetterna 40 minuter som längst), men man kanske inte ska begära mer när nästan allt sköts av ideella krafter. Å andra sidan underlättar det att ha med en ackrediterad journalist i bilen för då parkerar man 50 meter från ingången och inte två kilometer. Resan ner och hem igen passade jag och Kajsa på att sova över hos föräldrar (hennes) och vänner (mina) som bor i Skåne. Mycket uppskattat av oss (och dom hoppas jag). Nackdelen att åka tillsammans med en ackrediterad journalist är att hon måste jobba, vilket gör att rätt mycket tid gick åt att titta på när någon annan jobbar eller så fick jag drälla runt på det stora mässområdet på egen hand.

Lite tävlingar såg jag också, först den populära hunting-klassen på onsdagen (hoppning och terränghinder efter varandra i samma bana) som vanns i övertygande stil av Kieran Carey. Tyvärr skymde resultattavlan storbildsskärmen, vilket verkade rätt korkat planerat. Den andra tävlingen var dressyr grand prix som vanns inte helt oväntat av Anky van Grunsven. Tyvärr blev jag lite besviken på dressyrtävlingen, det var ingen häst som jag tyckte var inspirerande att se på. Att man dessutom inte får lov att visa bedömningssifforna som de 5 olika domarna gav för de olika momenten som ingår i programmet enligt de tinternationella tävlngsreglementet är dessutom rent ut sagt skitdåligt. På den nivån tycker jag att man kan begära att domarna står för sina bedömningar. Det är nästan så man anstränger sig för att tävlingsdressyr ska vara så publikfrånvänt som möjligt, en snobbsport helt enkelt.

På mässområdet fanns det som sagt var väldigt många som sålde saker, så man blir lite matt efter att ha gått runt ett tag. Och jag orkade inte vara så entusiastisk över alla prylar i värmen. Men jag köpte en ny ridjacka, vilket jag letat efter rätt länge. Som vanligt brukar det vara rätt svårt att hitta ridkläder för män och om man vill ha nån valmöjlighet när det gäller färger så är det rent tur. Men den här matchade mina bruna ridbyxor väldigt bra. Nu är det ju inte riktigt sånt väder att man behöver en jacka när man rider, men det skadar ju inte att vara lite förutseende.

Överhettning

Det är skitvarmt ute! Den lokala termometern, placerad i skuggan, säger 32 grader, vilket faktiskt är två grader varmare än SMHI:s prognos. Om man inte har så mycket emot att vara utomhus i värmen kan man ju alltid slappa i en superskön hängmatta "south-american style". Annars kan man sitte inne och surfa på nätet, för där är det mycket svalare. Gissa vilket jag föredrar...
Om jag hade ridit nu istället för i morse hade jag svimmat av värmeslag och trillat av hästen. Hur Xipo hade funkat att jobba i hettan vet jag inte, men han borde ju vara mer van, född i Portugal som han är.

Galopphäst

Idag blev det ridning toktidigt, allt för att undvika insekterna och värmen. Nu visade det sig att insekterna visst var vakna redan innan sju så det hade vi inte så mycket för, men vi slapp i alla fall hettan.
Det fanns en annan fördel med att rida tidigt också. Xipo och jag har nämligen åkt på utflykt hem till Kajsa och vi hade fått lov att rida på den lokale travtränarens övningsbana i skogen, och så tidigt på söndagmorgonen är inte en själ ute och tränar travhästar. Nu tog det en timme att skritta dit och en timme hem igen, så själva träningen på travslingan blev en halvtimme. Om vi kom hem tjugo över nio får ni själva räkna ut hur tidigt vi var uppe.
Eftersom banan ligger i skogen så var det massvis med insekter så det var ju bara galopp som gällde på travslingan så att de inte hängde med och kunde bitas. Men med så bra underlag i flera kilometer var det ju bara roligt.
Jag kan bara konstatera att Xipo har rätt bra kondition. Det var inga problem att hålla igång galoppen långa sträckor med bara korta avbrott för att byta från vänster till höger galopp eller tillbaka. Han var lite matt på hemvägen, men det kan ursäktas så mycket som han jobbade innan dess.
Inga bilder tyvärr, men både jag och Kajsa såg väldigt koola ut eftersom vi hade solglasögon som skydd mot sanden från skogsbanan som skvätter upp i ansiktet från framförvarande häst. Inte för att jag och Xipo låg sist hela tiden...

måndag 5 juli 2010

Träningsvärk

Xipo hade rätt mycket träningsvärk som av klättringen+galoppen i lördags. Och det var nog anledningen till att det gick inte så bra på WE-träningen igår söndag. Eller rättare sagt, alla moment som innebär precision i skritt och stå stilla och inte överilat sig gick kanon, till exempel kom vi igenom grinden på ett kontrollerat sätt flera gånger, vilket är kanon. Däremot var ju galopparbetet rent ut sagt skitdåligt. Pardon my french...
Jag får se till att inte anstränga honom lika mycket innan jag ska tävla den 14 juli (om jag inte blir bortlottad förstås) för då kommer han att röra sig långsammare än en full lemur på tävlingen.

Idag var det dressyrträning för Johanna på schemat och om jag får säga det själv kändes Xipo jättefin efter 20 minuters ridning.Sen tyckte Johanna att vi skulle träna byten. Först frågade jag om det var en bra idé och det tyckte inte Johanna, men sen ändrade hon sig och sa att han ska klara byta på kommando (jag undrar om hon har lärt sig det sätet att resonera av nån portugis eller?). Så hon släpade ut en bom som vi skulle träna byten över.
Det funkade förvånansvärt bra att byta i språnget över bommen, men språnget blev liiiiite större än vanligt. Det kändes som jag satt en halvmeter ovanför sadeln och aldrig skulle landa i den igen. Johanna sa det var ett bra sätt att väcka Xipo för hjälperna, men man ska inte träna in galoppombyten på det sättet regelbundet för då får man en häst som hoppar rakt upp i luften, byter och landar med en duns.

torsdag 1 juli 2010

Rejs

Om man nu har redan har ridit ett seriöst dressyrpass den här veckan och jobbat sin häst från marken "Portugese style" samt rejsat på den nyslagna ängen, vad gör man då? Jo, man rejsar på ängen igen!
Det kan ju tyckas rätt oseriöst att galoppera fort rakt fram. Men det har faktiskt några poänger. Först och främst tränar det upp flåset. Sen blir traven väldigt spänstig och fin. Och sist, men inte minst viktigt, så tycker både ryttare och häst att det är jätteroligt att busa lite.

Jag blev lite orolig när vi red ut från stallplanen för helt plötslig blev Xipo jättehalt, men när jag satt av och kollade hovarna så verkade han inte ha några problem längre. Antagligen var det bara en sten som fastnat och som var extra jobbig att ha där när man gick på den lilla asfaltfläcken.

Efter ridturen var Xipo ännu tröttare än när vi gick in från hagen. Snacka om att släpa fötterna efter sig. Normalt så skrittar en häst något fortare än en människa promenerar, men nu var det verkligen tvärtom. Värmen hjälpte ju inte heller.