"Bäst när det gäller"

är en bok om idrottspsykologi av Willi Railo. Jag har faktiskt ingen aning om Xipo har läst den, men efter helgens övningar så skulle jag inte vara förvånad.

Lördagen var det dags för vår tävlingspremiär i den ohyggligt svåra dressyrklassen Lätt C:1. Vi fick hela 52%, vilket kanske inte låter så imponerande då gränsen för "godkänt" ridprogram är 60%. Kajsa som startade i den ännu svårare klassen Lätt B:1 fick lite bättre resultat och fick faktiskt med sig en rosett hem, på min häst. Hrrmpf...

Så varför är Xipo bäst då? För det första så var han väldigt lätt att ha och göra med trots den oerhört tidiga morgonen. Vi var så tidigt i stallet att hästarna inte ens hade fått frukost. Inte ens att jag var tvungen att svampa honom med kallt vatten för att få bort skitfläckarna gjorde honom riktigt sur. Jag tror förresten att skimlar har ett sjätte sinne för att inte hålla sig rena på en tävlingsdag. Det finns andra som har samma erfarenheter. Kajsa flätade manen och det såg så bra ut att jag nog har bestämt mig för att inte klippa den, vilket har varit en allvarlig fundering ett tag.
Själva lastningen har ibland varit problematisk, och Xipo försökte faktiskt backa ut ur åklådan en gång den här morgonen också. Men när han väl insåg att frukosten faktiskt serverades inne i lådan den här morgonen var det självklart att stanna kvar där inne.
Väl framme vid tävlingsplatsen var Xipo ovanligt taggad. Inte på något fånigt sätt, snarast tvärtom. Även om det var massa nya saker att titta på vid framridnignen utomhus så var det arbete som gällde. Tyvärr förbannar jag min aningslöshet genom att för första gången använda mina vita oskodda ridbyxor. De erbjöd bara något bättre friktion än en vällöddrad tvålkopp. I kombination med en överenergisk häst var det ett bra recept att öka ryttarens nervositet. Om det inte blir bättre fter att byxorna tvättats första gången så blir det till att köpa ett annat par om vi ska tävla mer. Nu var ju dagens byxor snorbilliga, 199:-, så jag grämer mig inte så värst mycket.
Men Xipo är verkligen bäst när det gäller för så fort vi kom in i ridhuset så fattade han att det var skärpning och arbete som gäller och taggade ner lagom mycket. Det var faktikst riktigt kul att rida, även om jag säkert såg superkoncentrerad ut.
Bedömningspunkterna varierade hej vilt, från 1 för att Xipo bytte från vänster till höger galopp precis efter fattningen utan att jag märkte och rättade till det, till 7:or för galoppen i det andra varvet. Utan det misstaget hade vi också fått med oss en rosett hem (tror jag). Förresten är jag så ovan att kunna se båda bogarna på grund av den långa manen att jag nog måste öva mig på att se om han har höger eller vänster galopp genom att titta på bogarna istället för att luta mig framåt och titta på fötterna som en annan ridskolenybörjare. Jag ska nog börja fläta även på de vanliga träningspassen hemma ibland.
Sen kan man bli lite mallig när nån facebookar till Kajsa så här om min häst: "vilken härlig häst Ulrik har!"

Bilder kommer när Kajsa har sållat i kameran och en bild på protokollet så fort det, jag och en skanner befinner mig på samma ställe.