CHIO Aachen

Idag har vi varit på "Weltfest des Pferdesports" i Aachen. Tyvärr var dressyrbiljetterna slutsålda, så vi fick inte se Totilas, och inte heller Kajsas tränare som var här, men inte gick vidare från Grand Prixen. Den enda dressyr vi såg var lite framridning för en ungdomsklass där svenska Juliette Ramel deltog. Och en tysk tjej i guldjacka som verkar flörsöak psyka ut sina motståndare genom att rida så nära medtävlarnas hästar som det gick under framridnignen för att göra dem nervösa.
Däremot såg vi fälttävlansterrängen, där det svenska laget med Linda Algotsson tog en andraplats, och fyrspannskörningens marathon, där bland annat fjolårssegraren Thomas Erikssan var med. Ett va de roligaste ekipagen var schweizaren Werner Ulrich som hade ett ekipage med lusitanos. Om jag får gissa så hade han två mindre hästar av Veiga-typ som förlöpare.
Fälttävlan och fyrspannsmarathon är två bra grenar att se om man vill promenera mycket över gräsfält, i alla fall om man vill se alla hinder som ingår. Många hinder var mycket imponerande, och det dundrade häftigt som åskväder när fyrspannen galopperade över den höga träbron vid vattenhindret. Ett av de mest imponerande var de två väderkvarnarna där landningen var superbrant för fälttävlanshästarna. Vädret var riktigt bra, det växlade mellan ca 17 och 24 grader och vid något tillfälle kom det några regndroppar. Ett extra plus får tävlingarna för de rena toalettvagnarna ute på terrängområdet. Riktiga, fräscha vattentoaletter, långt från svensk bajamajastandard.

Mässutbudet på tävlingarna var något av en besvikelse. En majoritet av utställarna sålde saker som inte var hästrelaterat. De montrar som sålde hästprylar var till största del i segmentet "lyx". Märken som Pikeur och Sprenger kändes som budgetalternativ när man jämförde med till exempel ett dressyrspö i trä från Hermès för 575 euro. Maten däremot var snäppet bättre och billigare än t.ex. Falsterbo. Kajsas wokpanna tillagades portionsvis vid beställning och Ulriks halvmeterskorv i baguette var både god och lång.

När vi åkte tillbaka till Monschau från Aachen fick GPS:en guida oss enligt alternativet "vacker resväg". Det blev en slingrande färd genom de djupa dalgångarna här, och strax innan vi kom fram stannade vi i en by högre upp på berget och åt middag. Idag blev det schnitzel med en sås på den lokala senapen. Efterrätt bestämde vi oss för att ta i Monschau, vilket vi inte skulle gjort. Alla caféer, våffelstugor och pannkakshus hade redan stängt, och vi hittade inte heller någon restaurang som hade vettiga efterrätter. Antagligen har Monschau ett lokalt förbud mot att servera efterätter efter klockan 20. Mycket besvikna gick vi upp på hotellrummet för att blogga utan att ha fått tag på någon efterrätt.