Rovfåglar och fel munkar

Kajsa skriker till och jag får hastigt att göra en u-sväng tillbaka för att vi ska komma till någon form av djurpark. Det Kajsa reagerat för var att de hade rovfåglar. Vi hade sån tur att vi anlände precis tio minuter innan dagens första rovfågelshow började.
VI fick se en massa rovfåglar som flög mellan falkenerarna. Först lite ugglor, och sen hökar och falkar. Till sist var det dags för de stora örnarna som de släppte ut rakt över en äng. De steg snabbt mot skyn och försvann över grantopparna i fjärran. Efter över tio minuter kom de tillbaka rakt ner från solen.

På eftermiddagen fortsatte vi till Clervaux i norra Luxemburg, där vi trodde att moderklostret för cisterciencermunkarna som grundade Alvastra och Varnhem (känt inte minst från böckerna om Arn) låg. Men det visade sig inte alls vara fallet, trots att d et låg ett kloster dit vi kom också. Mycket förvirrande, men Clairvaux ligger i Champagne!

Om man programmerat GPS:en att välja "vacker resväg" så får man rätt roliga anvisningar, som inte alls är närmsta vägen så vi körde upp och ner i en massa dalgångar i Eifel och Ardennerområdet. Till skillnad mot Sverige där man upplever det som att kullarna skjuter upp från omgivningen så är det här snarare så att dalgångarna skär ner från omgivningen. Själva klostret i Clervaux (Klerf på tyska) ligger långt ovanför staden, men man ser bara det översta av kyrktornet för skogen.

Lite trötta på de slingriga vägarna programmerade vi GPS:en på "bästa resväg" till Maastricht i Limburg, den mest sydöstra tarmen av Holland, där vi efter några minuters promenad bokade ett rum på Hotell Holla, där den vänliga kvinnan i receptionen varnade oss för att det skulle vara fullt med folk i centrum för att lyssna på nån violinist på det central torget.

Vi lyckades hitta vad son antagligen var den enda restaurangen som inte serverade en speciell konsert-meny för kvällen. "Vår" restaurang hade en trerätters för 18,50 euro varje kväll, vilket var nästan misstänkt billigt. Men det var en fullträff, maten var jättefräsch. Däremot känns det rätt dyrt att betala mer än hundra kronor litern för vatten som inte är bättre än det som finns i en vanlig kran, bara för att det serveras ur en flaska.

PS. Violinisten visade sig nog heta André Rieu.