Ur Xipos dagbok...

Husse är så tråkig på att skriva så jag, Xipo, får berätta lite istället. Idag var det varmt, men det bekymrar mig inte så mycket, nu är det ju som jag är van vid hemma, fast med mer gräs och flugor. De två bruna tråkmånsarna stod vid vattnet hela morgonen istället för att äta och kolla in de andra hästarna runtomkring. Deras problem om de bara vill stå still och vifta efter flugor, jag kan i alla fall ha kul på egen hand.

Husse kom och hämtade mig, som vanligt. Han har egentligen ingen fantasi, vi gör nästan samma sak varje dag. Fast det är rätt ok att stå och bli ompysslad i stallgången, det är skönt att bli borstad och husse håller flugorna borta. Och så kan jag spana på jättehästen. Han är hur stor som helst, men han verkar snäll. Men jag tror han gillar att leka mer än vad jag gör...
Efter borstningen var husse bara jobbig, han tyckte att jag skulle anstränga mig en massa när vi red när det fanns andra hästar och ryttare att titta på och dessutom var jag jättekissnödig. Fattar han inte att man inte kan jobba då, det är ju särskilt obekvämt att sträcka ut ryggen och gå nere med huvudet som husse hela tiden envisas med att jag ska göra.
Jag försökte kissa lite i stallgången när vi ridit klart, fast jag vet att jag inte får, men då ställde husse mig i boxen. Där kunde jag i alla fall kissa klart och äta lite, men boxen är sååå tråkig när det inte är några andra hästar inne så jag började snabbt steppa runt så att husse skulle ta ut mig igen. Och vad gör han då? Duschar mig! Vet han inte hur otäckt det är att duscha i kallt vatten? Jag blev inte glad, men husse verkade inte bry sig om att jag protesterade, förstår han inte vad jag säger, eller?
Till slut gick husse ut med mig i hagen. Tråkmånsarna stod kvar där jag lämnade dem i förmiddags, jag brydde mig inte utan gick och betade istället efter att jag druckit lite.

Sen kom faktiskt den större klumpedunsen fram till mig så vi kunde beta tillsammans och den lille syntes inte till. Och sen blev det ännu konstigare för då kom husse igen och försökte leda oss båda två. Samtidigt! Såna dumheter har vi aldrig gjort förr. Men jag ville ju inte visa mig feg framför den store klumpedunsen så jag var cool, jag hade ju sett att han klarade av det med andra hästar och jag vill ju inte va sämre. Men husse trasslar ju bara till det, när vi gått igenom grinden så envisades han med att stänga grinden efteråt och såna manövrar vill ju jag inte göra för nära klumpedunsen. Ibland är det bra att husse är bossig så han kan säga till de andra hästarna. Nu hörde vi dessutom den mindre klumpedunsen yla nånstans i en annan hage. Han får ju tagga ner alltså, han är ju faktiskt äldre än jag. Och det blev jättekrångligt när vi kom fram till den nya hagen för han stod ivägen vid grinden så vi knappt kunde komma in, och det blev ju inte lättare av att den stora klumpedunsen inte hade vett nog att stå still tills husse kopplat bort ledsnöret på honom. Vissa hästar har ingen hyfs.

Sen trodde jag att jag skulle kunna beta, men inte. Den lille klumpedunsen kunde inte stå still alls utan ville bara springa fram och tillbaka, så fort jag försökte beta så satte han av igen. Och det gick ju faktiskt inte att han fick visa upp sig på egen hand så vi fick ju hänga på hela tiden, men lite onödigt tyckte jag nog det var. Och han rullade sig fyra gånger, så jag tror han var lite irriterad på flugorna, vilken mes... Jag stilade i alla fall med mina snygga galoppombyten när vi sprang. Sug på den, era bruna klumpedunsar! Men egentligen var det inte så smart att springa så mycket, man blir ju bara svettig, men vad gör man när de andra inte vill ta det lugnt?
Efter vi hade sprungit klart kom husse igen och försökte lyfta på mina fötter medan jag försökte äta, ibland är han bara hur jobbig som helst. Allt bara för att jag råkat kliva på en gammal sko som låg i hagen när vi sprang så att det klang till.