Alla ridlektioner skulle va så här...

Vi red lektion igen i torsdags. Maria tyckte att Xipo hade lite oren takt i traven vilket förhoppningsvis beror på att hans framhovar inte är lika långa. Vänsterhoven som Jörgen verkade och skodde i onsdags är ju en centimeter kortare, så det är ju inte helt otroligt. Jag red provade att trava idag igen på en av grusvägarna (lättare att känna/höra taktavvikelser med hårdare underlag än på mjukt underlag som i paddocken) och det märks mer om jag rider lätt på ena sidan än på andra.

Så det blev skrittövningar hela lektionen i torsdags. Dessutom hade Maria med sig ett par portugisiska sporrar i herrstorlek som jag fick- Jättesnällt då jag hade haft så svårt att hitta sporrar till mig i de lokala ridsportbutikerna. Jag hade aldrig ridit Xipo med sporrar tidigare så första gången jag la till underskänklarna hoppade han till rejält, antagligen mest av förvåning, Maria har ju ridit honom med sporrar varje gång och han reds med sporrar i Portugal . Men sen gick det jättebra att rida, jag behövde inte sitta och trycka så hårt utan behövde bara dutta till honom för att han skulle böja och flytta sig, så det var bekvämare för honom och utan en massa tryck från mina ben hela tiden.
Förresten var det nog bra att vi bara skrittade. Xipo var lite slöare än vanligt vilket säkert berodde på värmen, när jag åkte från stallet kvart över nio på kvällen var det fortfarande 25 grader.

Jag är jättenöjd efter lektionen, jag tyckte att vi hela tiden blev bättre på övningarna vi övade på och att jag faktiskt förbättrade min sits ju längre lektionen höll på. Jag fick en bättre känsla för hur jag ska röra bålen och axlarna i förhållande till höfterna för att kunna styra Xipo. Hoppas bara jag kan behålla den känslan till nästa lektion på tisdag.
Dessutom var vi båda väldigt koncentrerade på arbetet och det är ju bra, inte minst för honom. Två tecken på det var att han inte kunde sluta tugga på bettet ens när jag suttit av och att han inte sket en enda gång under lektionen för han var tvungen att tänka på annat...

Förresten, Helena kallar min häst "Lilla Grå". Det är ett rätt bra smeknamn på honom, han är ju inte så stor jämfört med de flesta halvbloden och han är väldigt grå också i jämförelse.