Det var dags att sko Xipo och det behövdes verkligen. När jag tittade till honom förra veckan glappade flera skor, men tänkte att det är inge större fara då hovslagaren redan var inbokad. Idag hade en sko lossnat och det är aldrig bra för hoven går ju sönder när sånt händer.
Detta sammantaget gjorde att jag blev rätt ställd när jag kommer till stallet, inte ser nån skymt av hovslagaren och efter lite letande ser en notis på anslagstavlan att han är sjuk och att alla som hart skotid idag (6 st.) bör försöka leta upp en annan hovis. Detta visade inte vara det lättaste mitt i sommaren. Till slut så bestämde jag mig för att köra hem hästen till Kajsa och låta hennes hovslagare sko honom i morgon bitti. Guld att han kunde ställa upp med så kort varsel.
Eftersom jag ändå var ute och körde med Xipo så fixade jag raskt en av de sista platserna på en klinik för Charlotte Wittbom som kommer att hållas i helgen också. Den enda nackdelen med planen var att få tag på ett hästsläp som jag kunde använda onsdag-söndag. Etter en del velande åkte jag och hämtade Kajsas släp hemma hos henne. Vilket ju var rätt smart eftersom Xipo kommer att stå där. Mindre smart eftersom det släpet står 12 mil bort, enkel väg. Tänk så mycket enklare om jag hade fått reda på detta i morse, då hade vi kunnat ta med släpet när vi åkte från Kajsa till stallet via Bassholmen för att titta till hennes unghingst Hugo.
Det blev alltså en hel del mer bilkörning än vad jag hade tänkt mig.
PS. Hovslagaren gjorde ett kanonjobb på den söndriga hoven. Nu har jag gått med i hans fan-grupp på facebook.
20 filmer som fyller 20 under 2025
-
2005 var ett år som leverade rejält på bioduken – vi listar 20 av rullarna
som vi minns 20 år senare.
15 timmar sedan
3 kommentarer:
Vi snackade faktiskt hästskor på väg från fäktningen till ett fik igår. Så här i turistsäsong går hästar omkring och fraktar turister i vagn i Stockholm. De har ordentliga järnklumpar under skorna (heter det broddar?) och jag föreställer mig att utan dem skulle häststackarna halka ihjäl sig på stenlagda gator. OK för asfalt, men gatsten måste vara hemskt halkigt för en skodd häst - kanske en oskodd också? men då nöts väl hovarna ner så hästen får ont. Såna där kullerstensgator ska vi inte tala om. Där måste väl vartenda steg måtte halka iväg några centimeter innan det blir fäste?
Romarna hade stenlagda gator. Hade romarna skor till sina hästar?
Ja, av egen erfarenhet vet jag att hästskor på asfalt är väldigt halt och nött gatsten vågar jag inte tänka på. Så broddarna var säkert för att de inte skulle halka. Däremot så har en oskodd häst mycket bättre fäste på hala underlag.
Runt stallet där jag stod för några år sedan var det mycket vägar att rida på, asfalt och grus. Där fick man sko om för att skon slets ner. Där jag står nu är det inte ett problem utan där får man sko om för att skon lossnar då hoven växt för mycket.
Vad jag vet så kom de första hästskorna i järn på 5-600-talet. Innan dess tror jag man möjligen hade lädersandaler om underlaget var riktigt dåligt. Så romarna hade inte hästskor...
Så flippriga som de där djuren brukar vara: hur katten pallar de att gå på underlag där foten halkar iväg i vartenda steg innan det får fäste? De har visserligen fyra ben och inte två, men ändå. Jag misstänker att en normal ridhäst som luras in på nån bakgata på Söder med riktig gammal kullersten skulle få hjärtsnörp.
Skicka en kommentar