Flytt

Xipo bytte stall i fredags. Tidigare än vad det var tänkt från början, men han verkar ha tagit flytten väldigt bra än så länge. Han har ätit upp all mat han har fått och har tagit det lugnt både ståendes ensam i stallgången och i rasthagen och boxen trots kylan, han var mycket städad att mocka efter. Jag antar att att han kände igen sig, han står i precis samma box som förra gången och har sin kompis från i somras, Martell, i boxen bredvid.
Det verkar som det är samma muskler i högeraxeln man använder när man mockar som när man använder datorn för jag fick tillbaka värken från min musarm. Antagligen för att jag mockade ur två boxar fullständigt, en av boxarna i stallet Xipo flyttade till tillsammans med Emma och boxen Xipo flyttade från. Efter att ha hållit på hela dan utan lunch (som tur var bjöd Markus på lite fika på eftermiddagen) fick Weronika rida honom på kvällen för jag var helt slut både i huvudet och i kroppen.
Det var kallt i fredags och mycket att tänka på för mig i samband med flytten, jag hade inte planerat så mycket i förväg så jag hoppas jag har tänkt på allt.

Däremot har kylan gjort att Xipo är extra energisk att rida. Jag red lektion för Maria igen i torsdags och då var han väldigt på, men så många minusgrader har han nog aldrig upplevt tidigare. Dessutom fick han för sig flera gånger att han var en rodeohäst, jag är förvånad över att jag satt kvar och det var Maria också. Men när han håller på så blir jag lite irriterad på honom för han gör det nog delvis för att komma undan arbete och det är faktiskt bra att jag inte sitter och mesar i sadeln. Framförallt blir jag mycket mer bestämd i ridningen så han får faktiskt anstränga sig mer när han håller på så och det är ju bra. Det behöver han.

På det hela taget tycker jag att ridningen har gått så mycket bättre nu under julledigheten. Till och med jämfört med bara för en månad sedan när João var här. Jag har mycket bättre självförtroende som ryttare och tycker jag har mycket bättre kontroll över både min egen kropp och Xipo. Det är så kul när jag känner att det utvecklas åt rätt håll.
Dessutom har Xipo blivit mycket mer tillgiven, nu kommer han fram och möter mig i hagen och är mycket lugnare och mer uppmärksam i all hantering, även om han fortfarande kan vara som en okoncentrerad tonåring ibland.