Mycket att göra blir det...

Det har hänt så mycket senaste veckan på hästfronten så att bloggandet har blivit lite eftersatt. Men här kommer i alla fall ett kort sammandrag. I onsdag red jag Xipo till hans nya stall. Det verkar inte ha varit alltför jobbig omställning för honom, men han är lite orolig i boxen. Kan ju bero på att det står två högbrunstiga ston i samma stall...
I torsdags tappade han ena bakskon i hagen (det var ju de två där fram som Jörgen skodde förra helgen). Det var ju inte hel oväntat, men jag hoppades att den skulle sitta kvar en dag till för precis som jag befarade s gick ju en del av hoven sönder och då blir det ju mindre att fästa den nya skon i. Som tur var så hade jag ju bokat in att Jörgen skulle komma på fredag morgon och sko Xipo bak. Det var ju planerat sen länge för jag skulle ju rida kurs med João igen hela helgen.

Kursen var otroligt bra. João är en trollkarl på att få fram det bästa hos en häst, vare sig han rider själv eller har en elev som rider. Xipo var en extratrimmad sportbil med fjäderlätt gaspedal. Explosiv kraft i 159cm häst. Nu börjar jag känna igen det jag gillade hos de bästa Lusitanos jag red i Portugal. João kommer till Sverige någorlunda regelbundet så det går ju att få lite kontinuitet i träningen för honom, synd bara att det är så förb-nnat dyrt. Jag har inte riktigt så mycket pengar att jag kan vara med varje gång han kommer.

Xipo fick åka transport varje dag för jag ville dels att han skulle sova i sitt nya stall varje kväll istället för ytterligare ett nytt ställe på en vecka. Dels så kunde han gå och beta istället för att behöva stå i en gästbox hela helgen. men han är inte jätteförtjust i att åka transport. det är nog rätt jobbigt för honom för han blir svettig varje gång, men han verkar skaka av sig de t rätt snabbt. fast han var inte riktigt lätt att lasta de sista gångerna som han var de första gånger vi var ute och åkte, utan stod bara på rampen och nosade. Fast jag överlistade honom. Xipo har ju så stor respekt för ridspöet att om jag duttade honom lite på baken så tog han ju ett steg framåt, så jag kunde få honom att gå in utan stress ett steg i taget. Sen var det bara att köra, när han väl var inne så stod han lugnt kvar utan att försöka gå ut ut transporten