Gamla synder...

Jag snubblade över aikido-communityn aiki.se (detta är tydligen det hetaste just nu, typ facebook fast för folk med specialintressen). Fast det här inlägget ska inte handla om internet-flugor utan något helt annat...

När jag tittade runt lite på sajten för att se om det fanns någon jag kände (jo, rätt många faktiskt) så såg jag tre personer som började träna aikido för mig i Kiruna som numer har lyckats skaffa sig svart bälte. Inte för att det på något sätt skulle vara min förtjänst då alla faktiskt flyttade från Kiruna och tränade vidare någon annanstans efter att jag flyttat därifrån, men nåt rätt måste jag ha gjort som faktiskt inspirerade dem tillräckligt att faktiskt orka leta upp en ny klubb dit de flyttade.

Erik dök upp på första öppna passet jag höll i Kiruna och kom sen på varje pass under fem års tid om han inte var sjuk eller skadad. Han tog över som huvudinstruktör när jag flyttade från Kiruna i december 1998 tills han själv flyttade till Örebro med sin familj. Då hade han 1 kyu och det tog honom ända till 2007 innan han fick svart bälte. Så lång tid hade det inte fått ta om jag fortfarande var hans instruktör.
Lena började också tidigt i Kiruna och var rätt försynt. Hon blev dock mycket tuffare med tiden. Hon flyttade från Kiruna före mig, först till Umeå och sedan till Norrköping. Jag råkade få nys om att hon skulle göra sin svartbältesgradering i Stockholm när jag faktiskt var där så jag dök upp helt oanmäld till allas jätteförvåning, inte minst Lenas, då jag inte tränade aktivt nånstans just då (jag tror det var 2005). Jag gav bort mitt gamla slitna svarta bälte till henne som graderingspresent, en sed jag plockade upp när jag tränade i Oakland.
Magnus började precis innan jag flyttade från Kiruna så det var nog bara de absolut första graderingarna som han gjorde för mig, minnet sviker mig lite (10 år sedan!!!). Han tog shodan i år.