Hektiskt schema idag.
Kajsa hade fått två fribiljetter till Hästmässan i Borås av en kompis så vi satte oss i bilen och åkte dit. Det var väldigt svårt att hitta en ledig parkeringspalts vid mässområdet, något att tänka på om man ska dit fler gånger, men vi lyckades till slut. För övrigt kan jag konstatera att GPS är bra, mer än bra förresten.
Väl inne så bänkade vi oss i seminariesalen för att lyssna på Bo Tibblin som höll ett jätteintressant föredrag om dressyr, om hästens anatomi och varför vi gör de rörelser vi gör, som skänkelvikning och öppna. Synd att jag inte tog mer noggranna anteckningar som jag kan återge här. Det enda jag inte höll med om var att ha tävlingarna som en måttstock på hur väl man lyckas med hästens utbildning. Detta medför ju att hästens utbildning då måste följa den progression genom klasserna som dressyrprogrammen föreskriver, Lätt C- Lätt B- ... -Msv - ... GP. Knappast en anpassning tll just en viss hästs förutsättningar, något som han nämnde i andra delar av sitt föredrag.
Demonstrationerna med bland annat Tobbe Larsson och Peter Ljungberg hade nog varit jätteintressanta om man hade sett nånting. Av det lilla jag såg av den sistnämnde bakom all annan publik kan jag återigen konstatera att jag tycker att westernridning är väldigt annorlunda jämfört med det jag gör själv.
Själva mässan var sådär när det gäller utställarutbud, inget jätteintressant. Jag ser fram emot Equitana i vår istället.
Väl hemma hos Kajsa igen var det dags att själv jobba med hästar. Vi började med att vänja hennes tvååring vid tömmar första gången, som vi fäste i kapsonen. Han skötte sig utmärkt.
Sen var det dags för mig att rida Xipo i skymningen. Kajsa testade hur bra det gick att ta bilder med sin systemkamera och sitt ljusstarkaste objektiv med bara paddockbelysningen i mörkret, vilket som synes gick jättebra. Jag och Xipo tog det rätt lugnt med mycket uppvärmning i skritt och sen väldigt lite arbete i trav och galopp. Vi avlutade med att rida igenom dressyrprogrammet i Working Equitation Lätt B i skritt för att lära mig ridvägarna. Om man bara läser programmet på pappret verkar det bedrägligt lätt, men jag tycker att en del moment var rätt svåra när det gäller precisionen på ridvägarna.
Vi åt kvällsmat , korv grillad i kakelugnen som avnjöts vid TV:n där vi såg Tomas Eriksson göra en jättebra körning i maratonmomentet. Men det var säkert fem gånger så många åskådare vid maratonkörningen i Aachen i somras än vad det var på VM nu.
Det är väl bara Tomas Eriksson och Rolf-Göran Bengtsson som har presterat bra på VM i Kentucky hittills Vi ser fram emot att se den avslutande precisionskörningen på Eurosport på söndag kväll. Svensk TV sänder bara 5 timmar totalt från VM i Sveriges tredje största idrottsgren räknat till antal utövare. Konservativa snåljåpar!
Efter Tomas körning kastade vi oss i bilen och körde till Nossan ljusfestival i Grästorp. Synd att det var sista kvällen för det var väldigt fin i mörkret. Återigen tog Kajsa flera fantastiska bilder med sin kamera.
Skaffa Gladiator-stjärnans stil
-
Cafés modechef Daniel Lindström tipsar om hur du snor Paul Mescals enkla,
snygga stil.
3 timmar sedan
4 kommentarer:
Tja, Tomas Eriksson körde bort sig och Eurosport tyckte inte att det var lönt att visa några andra än de tre ekipage som tog medalj.
Sktittråkigt på alla sätt.
Vad jag vet om westernryttarna är att de själva anser att de är mycket bättre med att samarbeta med hästen på hästens villkor. De (eller en del av dem iaf) säger "usch" om vad det klassiska skolrytteriet gör med sina hästar. Vem som har rätt tänker jag inte yttra mig om.
Jag vet att westernryttarna verkar tycka att de har ensam upphovsrätt på att umgås "naturligt" med sina hästar, framförallt från marken ("natural horsemanship"), men även uppsuttet. Det jag tänkte på var själva ridtekniken, där jag inte förstår vad de är ute efter rent anatomiskt.
Och sen kan man ju ha åsikter om hur "naturligt" det är med långa stångbett och gigantiska stjärnsporrar.
Jag håller med om att det är tröttsamt att många inte ser att det finns ett gott hästmannaskap inom många inriktningar. Det är inte inriktningen som avgör, utan oftast brister hästmannaskapet när man saknar kunskap eller försöker hitta genvägar. Westernridningen i sig är på många sätt annorlunda mot "europeisk" ridning. Kommunikationen är annorlunda, och man eftersträvar helt olika rörelsemönster.
Skicka en kommentar