Of Gods and Driftwood...

Efter att ha sett ett antal dansföreställningar som inte gav mig något så har jag äntligen sett nånting som verkligen tilltalade mig, nämligen "Of Gods and Driftwood" av koreografen Kenneth Flak. Vad var det som gjorde att det här verket gav något då?
För det första tyckte jag att temat var rätt intressant, mänskliga gudar, i detta fallet i form av Odin, Tor och Loke. Man ska inte hänga upp sig på att två av dansarna var kvinnor, är man gud så har nog könsroller mindre betydelse. Mindre attraktiva drag som dominans, grymhet och till slut död (och födelse?) var i alla fall fascinerande att se på. Sen fanns det också viss humor i verket.
För det andra så var dansen väldigt extrovert och uttrycksfull. Dansverk som mest är introvert navelskådande slipper jag helst.
För det tredje så använde sig koreografen av dansarnas fysiska kapacitet. Styrka och akrobatik förutom precision, synkronisering och uttrycksfullhet.
Och till sist så var det bra och suggestiv musik, som man faktiskt utnyttjade i koreografin (annars verkar det inte vara inne att dansa i takt med musiken i modern danskonst längre). Det är bara att inse att jag inte pallar dansverk utan någon som helst musik, som "inuti" av Jeanette Langert som jag såg förra veckan.

Tyvärr var vi nog inte mer än 20 åskådare i salongen. Pinsamt, det här hade förtjänat bättre. Jag undrar om det beror på att det gavs på Atalante vilket nog får anses som den mest alternativa scenen i Göteborg? Om jag hade haft tid så skulle jag nog försökt se om verket imorgon.

Man kan faktiskt se ett kort videoklipp på Youtube:


Läs även andra bloggares åsikter om Of Gods and Driftwood, Kenneth Flak och Jaennete Langert.