Arg ryttare = alert häst?

Idag blev jag arg på min häst. Jag är inte stolt över mig själv...

Jag hade hoppats på ett lite kortare ridpass och eftersom paddocken var tom större delen av tiden kunde jag öva på lite olika galoppvägar som jag lärt mig av João. Det gick väl rätt bra tills min fåntratt till häst får se två andra hästar med ryttare som galopperar över Bellas slåtteräng vid skogsbrynet. Då spänner han upp sig som jag vet inte vad och tvärnitar. Jag vet ju att han gör det till hälften bara för att slippa arbeta, så jag blev rätt sur.
Följden blir att det blev sporrar för att han skulle gå framåt, en del hårda tygeltag för att han skulle böja nacken i sidled, väldigt mycket inramning av både bogar, nacke och bakdel. och sen mycket galopp tills han kunde galoppera utan att bryta av även på den delen av volten som vätter mot slåtterängen.

Vad blir resultatet av det här? En spänstig och alert häst som gärna flyttar sig för skänklarna! Och komplimang för att han har musklat sig så fint. Fast då var jag för trött för att fortsätta träningen. Jag hade ändå ridit i en timme och tio minuter. Xipo märkte att jag inte var glad på honom och ställde sig så långt borta från mig som möjligt i boxen när jag släppte in honom. Han vågade inte ens nafsa efter mig när jag borstade honom under magen, det brukar annars kittlas.

Jag undrar om jag borde bli lite sur på Xipo oftare om det är det som krävs för att få ut maximal prestation av honom? Fast jag gillar inte den grova ridningen jag gjorde när han fånade sig som värst.