Pilane 2009

Det var så bra väder idag att jag skippade jobbet, eller mer formellt tog jag ytterligare semesterdag (har nog två veckor till som jag inte utnyttjat än). Jag tänkte åka till Pilane för att sen rida på kvällen när det vara lite svalare, men jag ändrade mig när jag såg på hemsidan att det skulle vara en dansföreställningen på gravfältet ikväll. Så det blev ett ridpass mitt i värsta eftermiddagsvärmen istället. Jag önskar att jag kunde säga att det gick lika bra som tidigare i veckan, men det gjorde det inte. Fast det är klart om detta är min och Xipos lägsta-nivå så har det klart förbättrats jämfört med hur det var för några månader sen.



Jag skrev förra året om när jag besökte skulpturutställningen i Pilane gravfält och då var jag helt begeistrad. Jag blev väl inte lika tagen i år, jag vet inte riktig varför. Kanske för att mina förväntningar var högre i år? Men jag har ett bestående intryck förra året att skulpturerna krävde mycket mer av omgivningarna, som gravfältet mötte upp på ett bra sätt, till exempel buddhan som steg upp ur marken (för han sjönk väl inte ner?). Eller en övernaturlig jättevarelses flyende fot som bara var synlig just när den snuddade vid marken när den sprang över gravfältet.
I år tyckte jag nog det bara var Leo Petterssons två verk som såg ut att skapa en spänning med sin omgivning. De andra verken var förvisso imponerande, men såg mer ut som de var utplacerade och egentligen hörde hemma någon annanstans.

Dansföreställningen är jag lite kluven till. Poängen var ju att de skulle inspireras av platsen och det gjorde den till stora delar, men jag tycker också att miljön stal fokus från dansen. Det är inte lätt att konkurrera med en fårflock som försöker få uppmärksamhet från publiken...
Jag hade velat se samma koreografi och musik på ett ställe där man som publik naturligt blev fokuserad på föreställningen, en scen helt enkelt. Det tycker jag nog att koreografin skulle vara värd...

Läs även andra bloggares åsikter om Pilane.