Jag har ju minne som en guldfisk. Weronica berättade igår att både Marcus och Maria skulle träna för dressyrtränaren Inga-May Bylund idag. Kom jag ihåg att gå bort till Bellas manege när jag kom till stallet? Självklart inte, inte ens när jag såg Marcus bära iväg dressyrsadeln från sadelkammaren. Istället plockade jag in Xipo från hagen som vanligt och red ut i skogen. Ensam! Det gick hur bra som helst. Nästan... För jag slog i knät rätt rejält i ett träd så nu har jag ett skrubbsår stort som en femkrona på knäskålen.
Nu har jag i alla fall skrivit en lapp och satt upp på insidan av mitt skåp i sadelkammaren att Inga-May håller träning både fredag och lördag nästa helg, så nu bara måste jag komma ihåg det när jag väl är i stallet.
Det finns en anledning att jag är lite bekymrad över att batteriet i min Palm Pilot håller på att klappa ihop totalt. Vad ska jag göra om jag inte har något fickminne längre?
Post-Coronans matkultur - Ett nytt förtroende för matkunnandet
-
Vad gjorde Covid-19-pandemins nedstängning av Sverige med vår matkultur?
Jag frågade mina vänner i sociala medier för att höra hur de ätit, lagat
och län...
2 år sedan
0 kommentarer:
Skicka en kommentar