Superklinik

Idag när jag vaknade så kände jag mig klart sämre än igår. Förkylningen hade inte gett med sig, tvärtom, så jag funderade nästan på att skita i allt och bara sova bort hela dagen. Nåja, efter nässpray och värktabletter så gav jag mig iväg ändå.
Och vilken tur att jag gjorde det! Träningen med Charlotte var rent ut sagt skitbra på ren skånska. Xipo har nog aldrig känts så trevlig att rida. Och inte bara för att han var mer svettig än jag efteråt, det brukar ju alltid vara tvärtom. Han var avslappnad och uppmärksam och jobbade bra trots att jag gjorde mindre än någonsin. Det är sån här ridning jag vill nå varje dag. Vi till och med lyckades förbättra en del dumheter som jag slitit med senaste veckorna. Nu gäller det bara att jag kan fortsätta på samma sätt på egen hand.

Fast dan var inte bara positiv, Xipo ville inte gå in i transporten när vi skulle till Alingsås. Det tog tre personer och över tjugo minuter innan vi hade slängt igen luckan om honom för så fort han kommit in ville han backa ut igen. Och det var ännu värre när vi skulle hem, då tog det till slut fyra personer och nästan en timme. Men när han väl är inne i transporten så är han helt lugn och han funkar jättebra att köra. Han är helt enkelt knäpp... Jag hoppas bara att det går att träna bort.
Det är helt obegripligt att det är samma häst som jag ensam lastat och kört till veterinärkliniken på Åby två gånger!