Dagen efter

Idag tittade jag på programridningen jag skrev om tidigare innan jag åkte till stallet för att rida själv. dagens pass gick väl inte lika bra som på slutet av lektionen i torsdags, men det gick bättre än förra helgen. Och det var lika bra att jag inte var med på programridningen själv, jag hade bara känt mig malplacerad.
Det är tre variabler som jag inte lyckas få till samtidigt; välvningen av rygg och hals, rakriktningen och framåtbjudningen. När jag tycker att Xipo är rak (liksidig) och har lyft ryggen och välvt nacken så känns det som gasen tar slut. Går han framåt och är rak så är näsan i vädret och så vidare. Jag vet det beror på mig, men jag får helt enkelt inte till det. Förresten ska jag nog börja rida med sporrar regelbundet igen, bättre att sitta och dutta än att behöva klämma i med hela skänkeln.

Egentligen var det inte optimala förutsättningar att rida. Jag var ute med några från jobbet igår kväll och jag känner av det idag trots att jag sov i alla fall sju timmar och inte drack så mycket igår. Dessutom var det första helgen utan frost på natten så det var möjligt att mocka ur Xipos hage för första gången på länge. Tre vändor med skottkärran blev det så nu kan jag säga att jag har gjort veckans styrketräning för armarna också. Dessutom hade jag inte ätit sen frukost (fast den var stor). Allt detta tillsammans med träningsvärken från i torsdags gjorde att jag var matt redan innan jag satt upp.