Sadelpremiär

Nu har jag provridit den nya sadeln. Det var ...intressant...

Egentligen ska man inte uttala sig förrän efter tre veckors ridning, för alla nya sadlar känns som en planka tills stoppningen har anpassat sig till hästens rygg och rumpan har vant sig vid den nya sitsen. Men några observationer har jag allt...

För det första verkar den följa Xipos rygg väldigt väl med jämn belastning längs hela sadeln. Dessutom är den kort, utan att mäta skulle jag ändå säga minst 5 cm kortare än den förra sadeln. Så jag tycker nog att han rör sig lite ledigare, även om jag inte provade att sitta ned i traven, vilket är det verkliga eldprovet om hur mycket sadeln påverkar Xipos rörlighet.

För det andra så sitter jag rakt i en lodrät sits, jag får inte känslan av att sadeln hela tiden puttar mig framåt. Det sistnämnda kan också förklara att jag faktiskt tycker att den nya sadeln känns större i sitsen, trots att de båda har samma sitsstorlek, 17 1/2 tum.

Sist så är den nya sadeln stummare i sitsen (hårdare skulle kanske någon säga), vilket nog är en vanesak. Jag red ju på ökänt hårda Stübben-sadlar när jag gick på ridskola och gillade dem då...

Just det, alla tyckte den bruna färgen var skitsnygg...

Nu står alla hästar inne i stallet på natten och går i sin vinterhage på dagarna. Xipo fick gå ensam i sin lilla vinterhage, vilket han inte alls tyckte om, man kunde se spåren var han vandrat runt. Nu fanns det möjlighet för honom att gå tillsammans med Budweiser i en större hage så vi provade att släppa ihop dem i går eftermiddag. Eller rättare sagt, jag var kvar på jobbet medan Ann släppte ihop dem. Det gick tydligen jättebra och efter bara tjugo minuter stod de och kliade varandra som värsta polarna, så idag ska de få gå tillsammans redan från när de blir utsläppta på morgonen. Ingmar får väl ha lite koll och sära på dem om det blir totalt kaos.