Konferenser

Det är likadant varje gång man åker på vetenskapliga konferenser: Sitta still, fika, sitta mer still, äta, sitta ännu mer still, fika igen, och sen sitta lite mera still och sen äta middag fram till kl 9. Igår kväll kändes magen som en spärrballong. Det är tur att Xipo inte behövde kånka runt på mig då...
Idag har jag promenerat lite bland alla de andra turisterna i innersta stadskärnan i Cambridge. En av många goda råd jag fick från min handledare när jag forskade i Kiruna var att inte känna mig tvingad att vara med p alla sessioner när jag åker på konferens. Ingen orkar sitta 8 timmar i sträck och ta in ny information. Då är det lika bra att slopa de sessioner som verkar ointressanta när man läser konferensprogrammet.
Nu sitter jag och finslipar min presentation som jag skall ge imorgon. Jag vet inte om jag borde vara mer nervös. Det kännsinte som det kommer att gå lysande, jag saknar lite entusiasm, men det kommer inte att bli skitdåligt heller. Om folk hellre lyssnar på vad jag har att säga än surfar på internet med sina laptops antar jag att jag borde vara nöjd...