Slut på bensinen...

Nu har jag inte bloggat på länge igen. Och det beror inte på att jag inte har haft något att skriva om, tvärtom...

Idag gick det grymt bra att rida. Så bra har det nog aldrig känts när jag ridit på egen hand utan instruktör, och knappt med heller för den delen. Jag hoppas det såg bra ut för de som tittade på. jag fick i alla fall beröm från Weronika.

Annat var det i helgen jag red kurs för João . På fredagen gick det väl sådär. João tyckte det gick bättre när jag blev lite mer bestämd då Xipo dummade sig för nåt inbillat troll i ett hörn, men han tyckt efteråt att vi hade blivit sämre sen sist och att jag skulle fundera på om jag skulle byta till en lättare häst. João skulle gärna hjälpa till om jag ville leta efter en annan lusitano i Portugal.
Fast när vi hade "värmt upp" i 50 minuter undrade João om han kunde få rida Xipo lite. Självklart tyckte jag (för alla som inte vet så brukar det vara jättebra att få en rundsmörjning av en duktig ryttare på sin häst). men det här blev mer en uppvisning av Xipos kapacitet. Jag fick se byten, förvänd galopp, galoppöppnor och jag vet inte vad. Sen gick João över till enhandsfattning som tjurfäktare använder sig av och då blev det riktiga manövrar för att undvika tjuren, som galoppsprång i sidlen, fler byten på enhandsfattning, från samlad galopp till mellangalopp i ett enda språng. Xipo ser otroligt graciös ut när han galopperar, det är som kroppen flyter fram och han bara nuddar med hovarna mot underlaget för att flyta lite mer framåt.

Så jag såg ju framåt mot att rida på lördagen igen. Och vad gör pajashästen? Vägrar gå in i transporten! Och jag har ju ändå kört honom 12 gånger vid det här laget, jag har till och med lastat och kört honom helt själv till veterinären på Åby två gånger!
Inte så att han hetsade upp sig eller blev stressad, han bara stod på rampen och inte rörde sig ur fläcken. Så vi kom aldrig iväg på lördagens lektion. Eter en och en halv timmes träning så kunde jag i alla fall få honom att följa mig med in i transporten, men då försökte han backa ut igen så fort vi var inne. Vid det laget hade alla andra tröttnat och jag kunde tyvärr inte slänga igen bakdörren på egen hand.
Då var han inte mycket värd och jag övervägde på fullt allvar att sälja tillbaka honom till João och ge upp det här med ridning. Jag var alldeles för arg för att rida så jag longerade honom i 40 minuter i paddocken istället.

På söndagen skulle jag rida i ett närmare ridhus så då ledde jag honom dit. João började rida och jag satte upp efter ett tag. Xipo var ju mjuk som smör efter en sån uppvärmning. Det gick väl sådär bra för mig att rida och den stora lyftet för självförtroendet var nog inte lektionen utan att vi red hem till stallet efteråt istället för att jag ledde honom från marken. Det gick inte snabbt, men Xipo var i alla fall fokuserad hela tiden på att gå i rätt form.

Så kursen var trots allt en peppning, fast inte på det sätt man kanske tror. Idag kände jag att jag orkar inte leta reda på en ny häst och det är bättre att jag lär mig på den jag har. Så inför dagens ridlektion hade jag lagt upp den mentala målbilden att nu är det jag som bestämmer, och det finns inte ens något "annars"...
Och det funkade! Jag lyckades jobba Xipo så mycket att bensinen tog slut och han inte ville göra något annat än att gå och hänga med huvudet. och han kändes jättebra hela tiden. När det går så här är Xipo nog den roligaste häst jag nånsin har ridit. Efter passet orkade han inte ens hetsa upp sig när vi skrittade förbi det hörn som han hade tyckt var läskigt tidigare.
Nu ska han bara sköta sig lika bra imorgon för då kommer en medryttare och ska rida honom...