"Practice makes perfect"

Jag är hemma i rimlig tid för en gångs skull (nåja, kvart i sju). Polisen står precis nedanför balkongen och genomsöker en bil, vilket egentligen är helt ointressant förutom att de har blåljuset på så det blinkar blått i hela vardagsrumsfönstret.
Idag är det min nya medryttare Weronika som rider Xipo. Ny och ny förresten, hon red honom i somras och testade förra tisdagen också. Nu hoppas jag det går bra så både Xipo och hon vill fortsätta. Förresten har jag redan planerat för att det ska gå bra eftersom jag tänker flytta tillbaka till mitt gamla stall. Planen är att Weronika tar hand om Xipo när jag inte kan och så får han ju dessutom träning då också istället för att bara stå, något som han verkligen behöver, Xipo är inte en häst som blir mer lätthanterlig av vila...

I fredags tyckte jag att Xipo kunde vila lite efter att ha blivit lagom hårt tränad i 8 dar i sträck. I lördags märkte jag att han hade överskottsenergi sprutande ut ur öronen redan när jag hämtade i gahen så jag bestämde mig för att inte gå bort till Monika och träna horsemanship för Janne utan istället longera och rida Xipo.
Jag longerade Xipo i 20 minuter innan jag satte upp och han kändes riktigt bra i skritt och trav, men j-klar vad han var stark i galoppen. jag blev helt slut och och blev nog hängandes i tygeln vilket inte gjorde det hela bättre. Men det var bara att sitta kvar och kämpa på tills jag fick lite fason på formen (Xipos, inte min) och man hör hur han börjar grymta för att det är tungt. Och efter en timmes ridning så longerade jag honom i lugnt tempo för att varva ner honom. Så det blev totalt en och en halv timmes träning för Xipo. Fast jag kände mig som jag sprungit Göteborgsvarvet efteråt (fast minus skavsåren).

Men träningen ger resultat. I söndags var Xipo så avslappnad och uppmärksam att jag bestämde mig att rida till ridhuset i solskenet istället för att leda honom. Han skötte sig jättebra, trots lösspringande hundar (jättesnäll sådan) och bråkiga hästar (jag hörde hur ryttaren skrek åt sin häst när vi hade ridit förbi). Och sen var han skönt avslappnad hela tiden i ridhuset (fast han hade inte riktigt lika mycket framåtbjudning). Och så red vi hem igen i solen, super!
Nu hoppas jag han sköter sig lika bra idag när det är någon annan som rider...