Träningsvärk igen

Ååååh, vilken träningsvärk jag har! Undrar om jag ens klarar av att rida idag? Jag som hoppades det skulle vara bra väder så jag och Xipo kunde rida ut lite...

Tävlingsdressyr, del 2

Jag fick en kommentar av Maria om mitt blogginlägg om tävlingsdressyr så jag tänkte att jag måste gå till källan vad som gäller för dressyrtävlingar, nämligen FEI:s dressyrreglemente.
Så här står det om skritten:

"The walk is a marching pace in a regular and well-marked four time beat with equal intervals between each beat."

Så passtaktig skritt (vilket inte alls är ovanligt) uppfyller inte reglerna. Men jag kunde inte hitta några domarriktlinjer på FEI:s hemsida så jag kan inte säga vad det ger för poängavdrag, men i praktiken är det bara marginella avdrag vad jag förstod. Men domarna verkar ju överens så jag antar att det finns någon form av riktlinjer i alla fall.
När det gäller piaffen står det så här:

"Moving even slightly backwards, irregular or jerky steps with the hind or front legs, no clear diagonal steps, crossing either the fore or hind legs, or swinging either the forehand or the hindquarters from one side to the other, getting wide behind or in front, moving too much forward or double-beat rhythm are serious faults."

Och jag såg flera hästar som visade några av dessa fel, och de borde inte ha kunnat få högre än 5 poäng (6 poäng är gränsen för en godkänd rörelse).

Maria gav mig en länk till brev av Dag Nätterqvist, där han är rätt kritisk till hur ridsporten utvecklats. Där finns också ett antal texter om hans syn på ridning. En annan läsvärd sida är Theresa Sandins sida om Sustainable Dressage. Jag har tidigare i bloggen nämnt Catarina Ytterlids webbplats där hon mycket bra förklarar den tyska utbildningsskalan.

På det hela taget tycker jag att det står mycket bra saker i dressyrreglementet om hur olika rörelser ska utföras, jag måste läsa det noggrannare.

Svettigt

Jag börjar tro att det är en gäng grävlingar som byggt bo under läktaren i ridhuset för Xipo verkar reagera värre än någonsin när vi rider i det hörnet. Fast det är nog inte grävlingar på riktigt utan bara rumpnissar...
Det är förresten inte bara Xipo som reagerar, men det är honom jag sitter på så det är den häst jag märker det mest på. Fast egentligen kan jag tycka att han borde vänja sig när man ridit förbi hörnet för 20:e gången, men han verkar lite trögfattad...
Tyvärr blir jag rätt irriterad när han håller på så här, till och med arg ibland och det går ut över ridningen. Det är svårt att vara avslappnad uppmärksam och rida med fina små hjälper då, vilket i sin tur gör att Xipo blir snarast mer spänd. Och så blir det en ond cirkel.
Det är alltså en del jobb att få ordning på det hela och ofta känner jag mig otillräcklig som ryttare, vilket bidrar till min irritation. Så var det till exempel när vi red lektion igår. Jag jobbade så svetten stänkte, bokstavligt talat, och efter en knapp timme orkade jag helt enkelt inte mer utan Maria fick sitta upp och göra den sista finslipningen.

Som tur var kändes Xipo riktigt mjuk idag och höll inte alls på att fåna sig så träningen igår lönade sig, annars hade jag verkligen känt mig uppgiven. Dessutom har jag sån träningsvärk att jag inte hade orkat med ett lika hårt pass igen. Det underlättade förstås att vi fick ha ridhuset för oss själva och kunde köra uppvärmningen i lugn och ro långt borta från några läskiga hörn.

Svårt...

Det är svårt att rida och jag tycker det blir svårare för varje dag (eller så är det jag som blir sämre för varje dag). Ja, förresten, det är inte bara ridningen som är svår. Det är svårt att forska och min arbetsuppgifter på Volvo är också svåra. Egentligen gör jag knappt något som är lätt utom att ibland titta på TV.

Tillbaka till ridningen. Xipo går inte så värst bra nu, antingen håller han på och ser spöken i hörnen, eller så är han seg att jobba med, speciellt i vänstervarvet. Antingen vill han inte böja sig, eller så böjer han sig men tappar all framåtbjudning. Jag har varit med om liknande för några månader sen, men inte så illa som det är nu. Jag tror han har sträckt nån muskel i vänstersidan, jag kommer tydligt ihåg att han var framme och försökte nafsa där hela tiden förra veckan. Antagligen så kommer det sig av att han hoppade till för nåt spöke och jag blev så irriterad att han fick anstränga sig extra mycket.
Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Ska jag låta honom ta det lite lugnare, eller är det bara att köra på som vanligt? Om han har sträckt sig verkar det inte så smart att jobba hårt på att försöka få igenom rörligheten i vänstervarvet.

Tävlingsdressyr

Jag är inte dressyrdomare och tur är väl det...

Men jag har noterat två saker som jag retar mig på när jag ser dressyrtävlingar. För det första så är jag oerhört känslig för taktfel. Jag vill se perfekt tvåtakt i traven, perfekt tretakt i galoppen och perfekt fyrtakt i skritten. Men om jag tittar på domarsiffrorna så inser jag att det inte är ett speceillt allvarligt fel i modern tävlingsdressyr. Jag vet inte om det är ett arv från att jag ridit islandshästar som gör att jag hänger upp mig på en sån sak.
Det andra som riktigt irriterar mig är den dj-kla hissmusiken som de rider till. I Grand Prix Special väljer inte ryttarna musik själv och där fick vi igår höra samma muzak-CD med ABBA-låtar tre gånger i sträck. Just nu tittar jag på Küren på TV där ryttarna rider egna program med specialarrangerad musik och tyvärr är det lika illa där. Jag skulle önska att nån ryttare var lite mer vågad och körde ett program med hårdrock, hip-hop eller klassisk musik med symfoniorkester. Nästan vad som helst skulle vara bättre än den sörja med Hammondorgel-komp som man får höra nu.

Förresten, det ska vara kul att rida. De allra flesta ryttare ser så koncentrerade och allvarliga ut när de rider, men Maria Eriksson såg verkligen ut som hon hade roligt och var väldigt glad när hon red igår. Jag måste komma ihåg att le mer när jag själv rider.

Göteborg Horse Show

Idag var jag på Göteborg Horse Show och såg Jan Brink vinna Dressyr Grand Prix på Briar. Ja, jag såg lite hoppning på förmiddagen också, men det var inte någon av de högre klasserna. Men även hoppningen var kul att se, speciellt eftersom vi satt så nära banan på fjärde raden och det är en helt annan sak än att se det på TV. I pausen mellan klasserna var det obligatorisk snabbmat på McDonalds. Köerna var rätt långa men det gick hyfsat fort ändå...

Efter tävlingarna gick jag omkring på mässområdet. Jag hittade inget remontträns till Xipo eller ett nytt dressyrspö istället för det som försvann i flytten. Däremot kunde jag konstatera att det inte var lönt att byta försäkringsbolag för Xipo, inget annat bolag jag pratade med var billigare eller hade bättre villkor, däremot ska jag ringa till mitt ombud och prata om olika ersättningsnivåer för livförsäkringen, för den är rätt dyr som det är nu.
Sen provsatte jag lite olika sadlar och kunde bara konstatera att ingen var lika bekväm som den jag har nu. Synd bara att Xipo verkar röra sig spänstigare i en sadel med större mankfrihet som Passier-sadeln jag fick låna i helgen. Och det verkar vara så även om jag använder en pad för att höja hans sadel. Men jag fick lite tips från den trevlige importören av Stübben var jag kunde få tag på remontträns och vart jag skulle ringa om jag behövde en sadelmakare.

Lite shopping blev det dock, fast bara till mig själv, vilket känns lite snopet när det är en hästmässa. Jag köpte ett par riktigt snygga ridbyxor i brunt, som var rätt dyra även om det var mässpris på dem. Och en stickad Argyle-tröja från Barbour för halva priset, också i brunt.

PS. Xipo gick bitvis grymt bra igår. Men han var en handfull att kontrollera i kylan. DS.

Läs även andra bloggares åsikter om Göteborg Horse Show.

Morr...

Hur klantig kan man bli? När jag kom till stallet så visade det sig att jag hade glömt alla ridkläderna hemma i hallen. Jag kände inte riktigt för att rida i jeans, vit skjorta och lammullströja och det var alldeles för många hästar i ridhuset för att jag skulle kunna longera Xipo. Så det var bara att ta på mig mina Blundstones (som var för stora i mina tunna strumpor) och mocka boxen och sen åka hem igen.

I lördags var jag faktiskt ensam i ridhuset men Xipo var extremt fånig och ville inte rida förbi ett av hörnen. När vi hade övat gick det bra att skritta förbi hörnet, men han ville fortfarande tvärvända i trav, så jag blev rätt sur. på honom. I söndags gick det däremot bättre utan en massa fånerier och Xipo var riktigt spänstig i traven. Jag vet inte om det beror på att vi fick prova en Passier-sadel, men Weronica trodde att det kunde ha med med saken att göra för hon red i samma sadel igår och då hade han också gått ovanligt bra. Nu kunde jag ju inte jämföra med hans vanliga sadel idag, morr...
Oavsett så spelar det ingen roll för jag tyckte inte alls att Passier-sadeln passade mig.

Tåg

Nu är jag lite high-tech igen. Fast riktigt high-tech blir jag väl inte förrän jag uppdaterar min blogg via mobilen och inkluderar bilder jag tar med den inbyggda kameran. Om jag nu hade haft en mobil med 3G och kamera...
Denna gång skriver jag åkandes X2000 i 1:a klass från Stockholm till Göteborg uppkopplad via trådlöst nätverk på tåget. förbindelens är väl sådar, det går bra att surfa, men jag lyssnar samtidigt på webbradio på last.fm och det hackar ibland.
Förstaklassbiljetten kostade 7:- mer än 2:a klass och då ingick internet, vilket annars skulle kostat 69:-. Rent generellt går det inte att förstå sig på SJ:s priser. Igår kostade biljetten till Styockholm 707:- i 2:a klass. Idag kostar biljetten hem 270:-, och de bokades samma dag i förra veckan.

Jag tänker på min häst. Han fick massage i söndags vilket hade gått jättebra tyckte Sofia som masserade honom. På det hela taget tyckte hon att han verkade må väldigt bra. Jag får kanske byta ut sadeln då den är lite trång över manken, och det finns inte utrymme för honom att muskla sig mer där, himla synd då jag själv verkligen gillar att sitta i den.
Egentligen växer Xipo på alla håll och kanter. Vad jag kan mäta har han växt två centimeter i mankhöjd sen han kom till Sverige och nu verkar bakdelen ha dragit iväg igen vilket brukar vara ett tecken på att han kommer att växa ännu högre vid manken. Jag hoppas han inte växer ur alltför många sadlar, det är så jobbigt att hitta en ny som passar varje gång..

Stockholm

Nu är jag i Stockholm och skriver i min blogg via den trådlösa internetuppkopplingen i min hytt till hotellrum. Hytt är nog det svenska ord som bäst beskriver "rummet", det är inte mycket större än en järnvägskupé och har inga fönster. "Cabin" är vad det hette på hotellets hemsida.

Skit samma, jag ska bara sova och duscha, det är inte vansinnigt dyrt med svenska mått och det ligger inom gångavstånd från Dansens Hus där jag precis sett Cullbergbalettens senaste föreställning "Point of Elsewhere".
Jag är väldigt nöjd med att ha sett föreställningen, men jag ska undvika att vara någon balettrecensent. Men jag kan konstatera att ju mer balett jag ser (och jag har sett många föreställningar vid det här laget) ju mer kommer jag på mig själv att tänka "men man hade kunnat göra så istället".

Kursen jag är på är intressant, och mer populär än vad jag trodde från början. Idag var vi 20 personer inklusive vi som föreläste. Jag höll första halvan av min del idag och ska hålla andra halvan i morgon bitti. Folk är verkligen intresserade vilket märks på alla frågar som dyker upp. Det känns bara lite overkligt att jag är en av dem som kan mest om ämnet för så himla inläst känner jag verkligen inte mig. Men jag måste ha snappat upp mer än jag anar genom att jobba och diskutera med kollegor på Volvo.

Åter till Stockholm...
Ryktet om snobbiga Stockholmare kunde inte vara mer fel. På tunnelbana sa en snäll kille till att jag inte hade stängt locket på ryggsäcken ordentligt. Och när jag fikade innan föreställningen började tjejen vid bordet bredvid snacka och undrade vad jag läste. Det var väl bara den ena expediten på fiket som var lite kort i tonen. Den andra var mycket trevligare och sa hejdå när jag gick.
Dessutom visade sig Stockholm från sin allra vackraste sida med solsken, några få minusgrader, och ett lätt täcke av vit pudersnö. Visst, Göteborg är fint, men Stockholm är ändå en av de vackraste städer jag varit i världen.
Men en sak kan jag konstatera, det är skitdyrt i Stockholm. En fika med grillad macka, grönt te och bakverk kostade över hundralappen och kontantpriset för en resa med tunnelbanan är 40:-! Nånting måste de väl bränna sina höga löner på (ingenjörer i Stockholm har minst 10% mer i lön än i resten av landet).

Fiasko?

Jag red lektion idag. Eller rättare sagt red jag en tredjedels lektion idag, sen var jag helt slut och började hosta så Maria fick sitta upp. De var ett jäkla jobb att få Xipo att jobba vettigt, mer än det var igår och förrgår. Men när väl Maria började rida honom såg han jättebra ut, till och med den lilla buken försvann för han spände magmusklerna. Var säkert för att jag hade gjort så bra uppvärmning.

Fast det var några problem med honom, allvarligast var att Xipo villa trycka upp huvudet när han fattade galopp, vilket kunde bli jobbigt i längden om han fortsatte med det. Jag har väl slarvat med galoppfattningarna när jag ridit på egen hand. Jag ska longera honom med inspänningstyglar och träna fattningar och se om det hjälper. Sen tyckte Maria att han verkade lite trött, kanske han slappat lite så konditionen har blivit sämre, eller så hade han väl bara en dålig dag för jag hoppas han inte har åkt på någon infektion han också...

På måndag och tisdag är jag på KTH och föreläser i en doktorandkurs om AUTOSAR. På kvällen ska jag kolla på Cullbergbaletten på Dansens Hus. Jag har redan bokat biljett, nice...

För första gången på en vecka

Idag red jag för första gången på en vecka, trots att jag fortfarande känner av den envisa influensan. Efter ridpasset var jag helt slut och hostade som bara den, men nu efter en stor balja te och lite rostade mackor känner jag mig nästan mänsklig igen.

Jag tog in hästar idag igen, och det gick förvånansvärt bra trots att det var kallt. Den som var mest på tåspetsarna var nog Xipo, han gjorde rätt många krumsprång i hagen när vi skulle hämta honom och Pompe. Men Xipo har så pass stor respekt för den som hanterar honom att han inte gör något, han är bara som en handgrant med säkringen på. Som tur är var han snällare att rida trots att det var en massa hästar i ridhuset.