Svettigt

Jag börjar tro att det är en gäng grävlingar som byggt bo under läktaren i ridhuset för Xipo verkar reagera värre än någonsin när vi rider i det hörnet. Fast det är nog inte grävlingar på riktigt utan bara rumpnissar...
Det är förresten inte bara Xipo som reagerar, men det är honom jag sitter på så det är den häst jag märker det mest på. Fast egentligen kan jag tycka att han borde vänja sig när man ridit förbi hörnet för 20:e gången, men han verkar lite trögfattad...
Tyvärr blir jag rätt irriterad när han håller på så här, till och med arg ibland och det går ut över ridningen. Det är svårt att vara avslappnad uppmärksam och rida med fina små hjälper då, vilket i sin tur gör att Xipo blir snarast mer spänd. Och så blir det en ond cirkel.
Det är alltså en del jobb att få ordning på det hela och ofta känner jag mig otillräcklig som ryttare, vilket bidrar till min irritation. Så var det till exempel när vi red lektion igår. Jag jobbade så svetten stänkte, bokstavligt talat, och efter en knapp timme orkade jag helt enkelt inte mer utan Maria fick sitta upp och göra den sista finslipningen.

Som tur var kändes Xipo riktigt mjuk idag och höll inte alls på att fåna sig så träningen igår lönade sig, annars hade jag verkligen känt mig uppgiven. Dessutom har jag sån träningsvärk att jag inte hade orkat med ett lika hårt pass igen. Det underlättade förstås att vi fick ha ridhuset för oss själva och kunde köra uppvärmningen i lugn och ro långt borta från några läskiga hörn.