Tävlingsdressyr

Jag är inte dressyrdomare och tur är väl det...

Men jag har noterat två saker som jag retar mig på när jag ser dressyrtävlingar. För det första så är jag oerhört känslig för taktfel. Jag vill se perfekt tvåtakt i traven, perfekt tretakt i galoppen och perfekt fyrtakt i skritten. Men om jag tittar på domarsiffrorna så inser jag att det inte är ett speceillt allvarligt fel i modern tävlingsdressyr. Jag vet inte om det är ett arv från att jag ridit islandshästar som gör att jag hänger upp mig på en sån sak.
Det andra som riktigt irriterar mig är den dj-kla hissmusiken som de rider till. I Grand Prix Special väljer inte ryttarna musik själv och där fick vi igår höra samma muzak-CD med ABBA-låtar tre gånger i sträck. Just nu tittar jag på Küren på TV där ryttarna rider egna program med specialarrangerad musik och tyvärr är det lika illa där. Jag skulle önska att nån ryttare var lite mer vågad och körde ett program med hårdrock, hip-hop eller klassisk musik med symfoniorkester. Nästan vad som helst skulle vara bättre än den sörja med Hammondorgel-komp som man får höra nu.

Förresten, det ska vara kul att rida. De allra flesta ryttare ser så koncentrerade och allvarliga ut när de rider, men Maria Eriksson såg verkligen ut som hon hade roligt och var väldigt glad när hon red igår. Jag måste komma ihåg att le mer när jag själv rider.