torsdag 28 april 2011

Fortsättning på den etnografiska studien, eller nåt…

Om man får lite tips är det fullt möjligt att hitta trevligare delar av Amsterdam med inte fullt lika mycket folk och turister (nä, turister är banne mig inte folk, inte ens jag själv).

Jag blev rekommenderad att gå lite i Jordaan och titta på de smala husen. Känslan jag får är ett mellanting mellan Haga i Göteborg och Söder i Stockholm, fast med väsentligt fler kanaler och hur många cyklister som helst. Givetvis finns det coffeeshops här också med den omisskännliga doften, men de verkar i alla fall inte huvudsakligen rikta sig till amerikanska collegestudenter på sin första resa utomlands.

Just nu sitter jag på en liten kvarterskrog som är rätt tom förutom ett äldre nederländskt sällskap som verkar vara mer intresserade av att dricka än att äta. jag hoppas i alla fall att maten blir god, de hade i alla fall få rätter på menyn till rimliga priser, vilket är ett bra tecken, som alla vet som har sett Gordon Ramsay’s Kitchen Nightmares. Och hur fel kan det bli om man bara ser till att inte steka köttbiten för mycket (tyvärr inte helt ovanligt), inte fritera pommes fritsarna för lite (alldeles för vanligt) och har en god schalottensky och hemgjord majonnäs? Typisk Ulrik-mat helt enkelt!

Innan jag började flanera så fixade jag den sista biljetten till kvällens dansföreställning. Den var inte billig... Av någon anledning är det alltid parkettbiljetter kvar sist utomlands, det var precis likadant när jag såg Archimboldo 2000 av Kylianparisoperan för många år sedan. På Göteborgsoperan är det snarast tvärtom, galleristolarna på tredje balkong blir aldrig sålda, i alla fall inte till balettföreställningarna. Även om kvällens föreställning slutar skitsent (elva!) så räknar jag med ytterligare ett inlägg i denna bloggs dansavdelning, om inte annat skrivet på Schiphol imorgon för att döda den tråkiga väntan på att få gå ombord.

Uppdatering om maten: Köttet var definitivt inte stekt för mycket, snarast tvärtom och det enda jag har att klaga på pommes friten är att de var för få. Jag tror faktiskt inte att det går att servera en för stor portion pommes som fortfarande får plats på en tallrik. Och sen är det faktiskt helt möjligt att äta creme brulee till efterrätt mer än en gång samma vecka, det är till och med att rekommendera. En annan sympatisk sak med Nederländerna är att det tycks vara fullt normalt att vilja ha te istället för kaffe efter maten. Förvisso bara tepåsar, men att de frågar utan att jag behöver be om det är fint…

Man kan tro att kanalerna numera bara är för syns skull, men det la precis till en pråm utanför restaurangen!

0 kommentarer:

Skicka en kommentar