Equitana , dag 2

Det bestående intrycket efter dag två på Equitana är att jag är trött i fötterna och att det går att shoppa hur mycket som helst. Jag såg fler med rullväskor så det gjorde uppenbarligen  några också. Hittills har jag och Kajsa gått igenom och tittat i 11 av de 12 mässhallarna, vara vissa hade två plan. Den vi har kvar tror jag är den som är fokuserad på tillverkare av ridutrustning.
Jag hade ju en lista på saker jag ville titta efter som inte är så lätta att hitta i Sverige, som ett par bra och snygga vinterridbyxor för herrar. Jag hade tänkt mig ett par i typ softshell-material, för det finns ju i tjejmodell, men nu hittade jag något helt annat. Låt oss säga att de jag köpte ger en helt ny innebörd till orden "helskodda ridbyxor".

Kliniken med Klaus Balkenhol var extra intressant efterom jag kunde jämföra den med den som Isabell Werth hade gett dagen innan. Båda hade ungefär samma upplägg, hur man utbildade hästen från fyra upp till 7-8 års ålder med Grand Prix-rörelser som byten i varje galoppsprång, piaff och passage. Båda ville ha samma saker, hästen skulle vara avslappnad, uppmärksam och söka sig framåt samtidigt som den successivt skulle bli starkare med åldern. Men ridningen såg annorlunda ut när man tittade på den och kunde jämföra så här "bredvid varandra". Rent generellt så red ryttarna hos Klaus Balkenhol hästarna i lägre och längre form vid samma utbildningsnivå, de la också ner hästarna mycket lägre mellan kraven på samling. Hos Isabell Werth kunde de ta mycket mer i tygeln, men hon gav också en väldigt tydlig eftergift när hästen gjorde rätt. Klaus Balkenhol poängterade att ryttaren aldrig skulle rida med mycket vikt i tygeln för hästen måste lära sig att alltid balansera sig själv utan stöd från ryttaren. Jag tycker att hästarna hos Klaus Balkenhol såg mer ut som Tai Chi, medan de hos Isabell Werth var mer Kung Fu, båda var dock väldigt välkoordinerade. Jag är helt övertygad om att det är det sista som premieras bäst på tävlingsbanan.
På Equitana finns det många mindre paddockar där de också ger massor av uppvisningar, det slår mig de kända ryttarna och tränarna kanske inte bara är bättre på att skola hästar, de har även en helt annan kvalitet på hästar att utgå ifrån rent genetiskt och avelsmässigt.