Korea del 5

Till skillnad från europeiska flygplatser finns det gratis internetlounger på koreanska, det är lite skillnad fårn de tre euro de vill ha på Schiphol för en halvtimme. Så detta skrivs faktiskt på flygplatsen. Dessutom fick jag gå igenom det kulturhistoriska konstmuseet på vägen till internetloungen. Jag förstår lite bättre varför saker och ting ser ut som de gör i Korea med denna historiska tillbakablick, speciellt om man jämför med taket i en traditionell byggnad.
Det finns rätt många affärer med märkesprylar inom friluftssektorn i Cheju City, North Face, Eider, Aigle, Lafuma, Columbia, osv. Kanske inte så konstigt med tanke på att även av kläderna vi köper hemma så är väl hälften tillverkade här och resten i Kina. Men det går inte att handla något här. För det första har den svenska kronan ungefär samma köpkraft som en sämre bananrepublik på sjuttiotalet, så i vissa fall är det otroligt nog dyrare än hemma. För det andra är koreanska kläder minst sagt grälla. En tysk skidåkare i alperna på åttiotalet hade nästan skämts om han hade lyst så mycket. Och just det sistnämnda verkar ha en månghundraårig tradition. Allting ska ha grälla färger, och helst många på en gång i mönster. Jag antar det är därför gigantiska solglasögon är populärt hos tjejerna här...

För övrigt, det finns två vanliga ölsorter här: Hite och Cass, de flesta restauranger har båda. Välj Cass för Hite smakar mindre än en lättöl.

Sen var det det här med den elektroniska toaletten. Det är någon slags pervers njutning att bli spolad i rumpan när man är klar, nästan lika bra som att torka sig med snöbollar. Men det känns lite överdrivet med en instruktionsplansch, på tre språk. Självklart finns det en telefon också...