Mycket miljöträning...

Idag blev det miljöträning som heter duga. Jag kände inte riktigt för ytterligare ett träningspass i ridhuset och eftersom det var tillräckligt bra väder (läs uppehåll) så bestämde jag att vi skulle rida ut.
Xipo var lite otåligt i sin nybyggda box (tyvärr ingen bild, jag brukar tänka på annat i stallet än att hala fram mobilkameran) men han brukar sköta sig när det gäller så det borde nog gå bra att rida ut...

Det hela började med att en brun ponny ikläd ett gigantoregngtäcke och en ryttare utan hjälm galopperar förbi på vägen precis utanför gårdsplanen. Inte långt efter det skulle vi passera en som lastade av stockar med kran och sågade upp dem med motorsåg, men han var snäll nog att göra uppehåll precis när vi skulle rida förbi. Sen skulle vi rida förbi gödselsilon vid Bellas ridhus, den var tömd med en traktor i botten så Xipo såg bara taket och skopan när den dök upp ovanför kanten ibland, och så lät den förstås.
Lite längre bort var det en som lastade av en skottkärra för en brasa. Då vred Xipo så mycket på huvudet att han snubblade så jag trodde han skulle stupa framlänges. Då insåg han att man kan inte titta hur som helst, ibland så lär han sig.
Sen gick det rätt bra tills vi skulle rida förbi huset med de skällande hundarna. De var ju inte ute idag, men Xipo var ändå väldigt vaksam. Då dök det upp en stavgångare och det ser ju konstigt ut så då fick vi titta lite extra på henne också. Jag hoppas hon inte blev skrämd av Xipo gjorde stora ögon. Men det värsta som finns verkar vara rullskidåkare, då smyger de fram och svischar mysko. Alla hästar verkar tycka rullskidåkare måste vara monster från helvetet.
Sen är det en vägbom man måste rida förbi och det är rätt smalt så då får man skynda sig lite extra i öppningen. Efter alla dessa hinder travade vi och det gick väldigt bra med stor svikt i stegen. Hade jag suttit ner i sadeln i stället för att ha ridit lätt så vet jag inte om jag kunnat sitta kvar.
När vi vände för att rida tillbaka samma väg igen drabbades jag av hybris och tänkte att vi skulle galoppera lite. Numera är vi så kaxiga att vi gör galoppfattningarna från skritt så jag samlade Xipo lite (mycket?) innan jag fattade vänster galopp. Nu föredrar Xipo höger galopp så han ville byta, vilket han också gjorde med ett jättesprång, så jag hamnade lite snett. Då tyckte Xipo att diket var ett bra ställe att fortsätta galoppera på, men väl där insåg han att idén nog inte var så bra och skärpte sig så det var bara att styra upp ur diket igen. Då tyckte jag att det var bäst att bryta av till trav...
Sen skrittade vi resten av vägen hem. Vägbommen var fortfarande smal och de skällande hundarna kunde ju ha kommit ut så det gällde att vara extra vaksam där igen.

På det hela taget tyckte jag att Xipo skötte sig bra efter omständigheterna, det var rätt länge sen vi red ut sist, och det var extra många läskiga grejor ute idag.