Mitt-i-veckan-träning

Snart är det påsk. Då tar normala människor ledigt, vilket jag också tänker göra och faktiskt åka bort i hela tre dagar. Men till skillnad från vanliga människor så innebär det att jag måste jobba på söndag och måndag. SÅ blir det om man har deadline för en konferens den 5 april (det är ju bara i Sverige det är en helgdag).
När man är borta så mycket som tre hela dagar så blir det ju inte så mycket ridning den veckan, inte mer än tre gånger faktiskt. men på nåt mystiskt sätt så lyckades jag klämma in en ridlektion av dessa tre. Eller jag och jag, Johanna, som jag tränar Workng Equitation för, ringde strax efter tre och sa att hon kunde komma idag. Passade kvart över sex? I teorin passade det utmärkt eftersom hoppträningen inte börjar förrän sju och jag förklarade att vi kunde behöva kryssa mellan folk som bar hinderstöd och bommar.
Jag kom som vanligt till stallet i vansinnigt god tid och efter en ytterst onoggrann borstning hade jag sadlat och tränsat så vi satt på hästryggen klockan sex för att värma upp i skritt. Tråkigt nog tänkte alla andra ryttare i hela Kungälvs kommun att de också skulle klara av dagens ridning innan hoppträningen började så det var rätt fullt i ridhuset. Vilket antiklimax då det dessutom visade sig att dagens hoppning var inställd med kort varsel.

Vad fick vi göra å själva lektionen då? I princip kan vi säga att vi red runt på en volt i alla tre gångarterna skritt, trav och galopp. Nog så enkelt om man inte samtidigt måste se till att Xipo inte skjuter ut baken (vilket han gör om jag inte har hundraprocentig koll på skänkelläget), eller andra likartade svårigheter. Men på det hela taget är jag rätt nöjd, jag fick många bra saker att tänka på och Xipo rörde sig riktigt bra efter ett tag, det vill säga inte överilat.

Sen är det ju alltid lika roligt (läs inte alls) att behöva mocka och fixa nästa dygns mat till Xipo när man är trött efter man har ridit. Bläh...

Mycket miljöträning...

Idag blev det miljöträning som heter duga. Jag kände inte riktigt för ytterligare ett träningspass i ridhuset och eftersom det var tillräckligt bra väder (läs uppehåll) så bestämde jag att vi skulle rida ut.
Xipo var lite otåligt i sin nybyggda box (tyvärr ingen bild, jag brukar tänka på annat i stallet än att hala fram mobilkameran) men han brukar sköta sig när det gäller så det borde nog gå bra att rida ut...

Det hela började med att en brun ponny ikläd ett gigantoregngtäcke och en ryttare utan hjälm galopperar förbi på vägen precis utanför gårdsplanen. Inte långt efter det skulle vi passera en som lastade av stockar med kran och sågade upp dem med motorsåg, men han var snäll nog att göra uppehåll precis när vi skulle rida förbi. Sen skulle vi rida förbi gödselsilon vid Bellas ridhus, den var tömd med en traktor i botten så Xipo såg bara taket och skopan när den dök upp ovanför kanten ibland, och så lät den förstås.
Lite längre bort var det en som lastade av en skottkärra för en brasa. Då vred Xipo så mycket på huvudet att han snubblade så jag trodde han skulle stupa framlänges. Då insåg han att man kan inte titta hur som helst, ibland så lär han sig.
Sen gick det rätt bra tills vi skulle rida förbi huset med de skällande hundarna. De var ju inte ute idag, men Xipo var ändå väldigt vaksam. Då dök det upp en stavgångare och det ser ju konstigt ut så då fick vi titta lite extra på henne också. Jag hoppas hon inte blev skrämd av Xipo gjorde stora ögon. Men det värsta som finns verkar vara rullskidåkare, då smyger de fram och svischar mysko. Alla hästar verkar tycka rullskidåkare måste vara monster från helvetet.
Sen är det en vägbom man måste rida förbi och det är rätt smalt så då får man skynda sig lite extra i öppningen. Efter alla dessa hinder travade vi och det gick väldigt bra med stor svikt i stegen. Hade jag suttit ner i sadeln i stället för att ha ridit lätt så vet jag inte om jag kunnat sitta kvar.
När vi vände för att rida tillbaka samma väg igen drabbades jag av hybris och tänkte att vi skulle galoppera lite. Numera är vi så kaxiga att vi gör galoppfattningarna från skritt så jag samlade Xipo lite (mycket?) innan jag fattade vänster galopp. Nu föredrar Xipo höger galopp så han ville byta, vilket han också gjorde med ett jättesprång, så jag hamnade lite snett. Då tyckte Xipo att diket var ett bra ställe att fortsätta galoppera på, men väl där insåg han att idén nog inte var så bra och skärpte sig så det var bara att styra upp ur diket igen. Då tyckte jag att det var bäst att bryta av till trav...
Sen skrittade vi resten av vägen hem. Vägbommen var fortfarande smal och de skällande hundarna kunde ju ha kommit ut så det gällde att vara extra vaksam där igen.

På det hela taget tyckte jag att Xipo skötte sig bra efter omständigheterna, det var rätt länge sen vi red ut sist, och det var extra många läskiga grejor ute idag.

Löshopping för 3:e gången, eller var det 4:e...

Idag stod det löshoppning på schemat, inplanerat sen nästan en vecka i förväg av Lina. Vi betade av typ tio hästar på drygt två timmar. Precis som förra gången Xipo löshoppade så var det "vanlig" löshoppningsuppställning med hjälphinder + oxer, samma som man har på treårstestet för halvblod sa Lina. Det är 6,50-7,25 m emellan de två hindren, tror jag, men jag tror inte vi kortade jämfört med de andra halvblodshästarna för Xipo, han har rätt stor galopp för den lilla kroppen.

Resultatet blev att Xipo skötte sig utmärkt. Han är en hyfsad hoppare, men inte lysande. Xipo gasar lite väl mycket i kurva innan hindren, men sen skärper han sig och är väldigt noggrann. Vi höjde till 1m men sänkte lite för då touchade han bommen. en är det rätt roligt att jag kan stanna honom efter hindren bara genom att vissla och sen står han och väntar med mig tills jag smackar igång honom igen, utan någon hink med havre och ingen som försöker stoppa hästarna genom att stå i vägen med en longerpisk.

Lina tyckte att när Xipo fixade hindren utmärkt så var det lika bra att sluta, så han hoppade nog inte mer än 5 gånger. Sen när vi var klara så ledde jag honom i ridhuset utan att hålla i honom bort där de hade lagt grimskaftet. Lite dumt så här efteråt om han hade fått för sig att jogga lite, men han vet när han ska skärpa sig.

Det verkar som Xipo tycker det är kul att löshoppa, allt som innebär en uppgift han ska lösa är kul verkar det som, samma på WE-träningen. Jag undrar vad de andra tänkte för annars verkar Xipo ha rykte om sig att vara klassens clown, men idag hörde jag nån mumla "skötte sig exemplariskt".

Husse bangar medan hästen får ny ungkarlsvåning

Nu har den här bloggen blivit något absurd. Den handlar om min häst och hur ridningen går, men de enda gånger jag uppdaterar bloggen är när jag inte rider. Om det beror på att jag är för trött de dagar jag ridit, eller om jag kommer hem för sen ska jag låta vara osagt.

Idag var jag i stallet utan att rida. Hade jag kommit dit lite tidigare så hade jag kanske hoppat på möjligheten att vara med på hoppträningen idag eftersom de andra skulle mest träna markarbete och lite cavalettibommar. Nu bangade jag för jag hade typ fem minuter på mig innan de skulle börja bygga banan och jag hade inte lånat ihop nån hoppsadel (visst det går att göra sånt här i en dressyrsadel också, men det är liksom inte rätt!). Nästa gång så lovade de att jag skulle få lite längre förvarning så jag är mentalt förberedd, dessutom ska jag för säkerhets skull ta med säkerhetsvästen ifall Xipo tycker att totalvägra är en bra idé.

Dessutom så håller stallet på att byggas om totalt: Xipo har fått sova en en annan säng inatt för nu har de gett sig på hans vanliga ungkarlsvåning för att byta ut samtliga väggar och ytterdörr. Förhoppningsvis är ombyggnaden klar på fredag så han kan flytta in där han brukar bo igen. På det hela taget så innebär den ombyggda lägenheten en något större boarea med luftigare planlösning då han kan ha direktkontakt med grannen på ena sidan, detta på bekostnad av något mindre gemensamma utrymmen (läs, stallgången blir smalare).

Working equitation igen...

Idag var det dags för working equitation-träning igen. Vi var ute i god tid för att hjälpa till och bygga teknikbana och Xipo fick stå och vänta i gången utanför manegen medan jag bar hinder. Det är svårt att tro, men att stå uppbunden och vänta är en av Xipos absolut bästa grenar, förutom då han kissar i stallgången.
Uppvärmningen bland alla hinder gick alldeles utmärkt, ända tills Johanna skulle bära in tjuren på banan. Inte för att Xipo verkade tycka att den var så hemskt, men de övriga hästarna blev helt förskräckta och sen gick Xipo runt i 20 minuter och försökte luska ut var det hemska fanns som man skulle bli rädd för. Tjuren hade han ju sett förr så det kunde ju inte vara den...

När vi övade på de enskilda hindrena gick blandat, idag så var det dubbelslalom enligt nya svenska tävlingsreglementet, enkelslalom, side-pass, fårfolla, bro, L för att ringa i klockan och fånga ringen på tjuren. Side-passen hade vi faktiskt övat på så den gick alldeles utmärkt. Den här gången fick vi faktiskt fånga ringen på tjuren också, och inte bara rida med lansen i näven, så vi har uppgraderats!

Men när det var dags att rida hel bana på slutet så hade Xipo skärpt sig 1000% och det gick över förväntan. Väldigt kul, även om vi bara red den i skritt och trav, vilket är helt tillåtet i debutant-klass. Xipo var både uppmärksam och välkontrollerad, till och med i ryggningarna som gick att göra ett steg i taget. Mental note: Ta av broddarna fram nästa gång vi ska ta bron i trav.
Om vi övar några gånger till kan vi nog tävla första helgen i juni utan att göra bort oss fullständigt.

Tränaren Johanna liknade lusitanohästen vid en bordercollie, man måste alltid ge dom en uppgift för att de ska vara nöjda. Då kan man undra varför Xipo är så bra på att stå uppbunden, men han ser väl det som en uppgift också?

Bakochfram

Idag skulle det vara hoppträning kl 19 i ridhuset, vilket innebär att man börjar bära fram bommar och hinderstöd redan halv sju. Jag kom ju inte tidigare än vanligt till stallet, dvs tio i sex, så jag borstade Xipo väldigt snabbt i boxen och slängde på sadeln (normalt sett är jag lite mer omsorgsfull). Hade jag varit lite mer noggrann hade jag upptäckt skrubbsåret på mulen innan ridpasset och inte efter. Men det är inte mycket att göra åt mer än att smörja med lite LHP-salva. Jag undrar hur Xipo får dom här såren, är det när han vill leka för mycket i hagen?

Ridpasset blev helt bakochfram för jag ville helst bli klar med de mer stökiga övningarna innan det blev fullt med folk. Det innebär att skrittuppvärmningen blev onormalt kort, att flera galoppövningar, inklusive förvänd galopp, kom innan traven och att inget egentligen blev gjort med i nån snygg form eller på en speciellt mjuk häst.
Är jag nöjd med något då? Ja, när vi slutade vara så seriösa och galopperade i en fin båge runt alla hinderstöden bara för att be dem som bar att lägga en bom på marken så vi kunde öva lite side-pass över den. Att använda galopp för att förflytta sig på snabbaste sätt var oerhört kul. Side-passen gick dessutom väldigt bra. Vi klarar en hel bom åt båda hållen. Dessutom var det väldigt skönt att Xipo faktiskt kunde stå still i halten, något som vi haft problem med både i söndags och igår. Antar att övning faktiskt gett resultat.

Men det måste ha blivit nåt fel idag. Jag var klar i stallet redan efter två timmar och tjugo minuter, vilket måste vara nytt snabbhetsrekord. Jag undrar vad det är som jag har glömt?

Duktig?

Idag var det första ridlektionen på hemmaplan sen hemkomsten från Portugal. Jag, jag bortser från working equitaton-träningen förstås. Utan nu var det fråga om seriös dressyr, typ...
Det var nya övningar jämfört med vad jag kom ihåg sist, med mycket ridande på små volter. Men med mitt guldfiskminne och med tanke på hur lång tid det var sen sist så kan jag såklart ha fel. Oavsett tycker jag att det gick väldigt bra. Xipo var duktig och jag var ännu duktigare och för en gångs skulle var han svettigare och tröttare än jag efteråt. Synd bara att tränaren inte bekräftade duktigheten, men ibland får man leva lite i sin egen föreställningsvärld för att det ska kännas som man gör framsteg.

Varg

Förra veckan när vi tog in hästarna såg vi en stor hund som sprang längs vägen. Lite konstigt eftersom det inte var nån ägare i närheten. Vi funderade på om det var en räv, men den var lite för stor för det, dessutom verkade inte hästarna i hagen speciellt nervösa.
Men nu visade det sig att det troligen var en varg som också varit siktad vid Romelanda som är mindre än en mil från stallet.
Om nu folk undrar om jag helt tappat koncepterna så kan man kika på föjande bilder på facebook, tagna inte så långt från stallet...

Vintermorgon

Bloggen blir ibland (läs; rätt ofta) uppdaterad i efterhand...

I lördags så var jag förhållandevis tidigt i stallet och red ut ensam på Xipo i vårsolen, eller snarare vintersolen. Snön bar inte tillräckligt bra för ett träningspass med galopp på fältet, men lufsa runt i skogen längs någon stig som blivit lite upptrampad gick alldeles utmärkt. Så här vackert var det!
Xipo är helt enkelt en klippa att rida ut på, egentligen hade jag nog kunnat ta fler bilder än bara denna enda jag tryckte av med mobiltelefonen.

New living conditions

Xipo har en ny rumskompis, eller jag menar en ny hagkompis, nämligen boxgrannen Martell som han delade hage med förra sommaren. Det är inte riktigt lika mycket party som med den andra blondinen, men de verkar gå alldeles utmärkt ihop också. Lite action bjuder de dock på som synes.

Kajsa har dessutom tagit en bild som jag tycker fångar Xipos personlighet i ett nötskal.

Till sist ytterligare en bild från Working Equitation-träningen förra helgen också tagen av Kajsa.