Damm

Egentligen så är det mest skit att rida varma sommardagar. Hästen är tjock som en överviktig säl av allt gräs, insekterna är bara irriterande, det tar en halv evighet att hämta och lämna hästen i sommarhagen, paddocken dammar och om man rider på dan så bränner man sig bara om man glömt smörja in sig med solskyddsmedel. Men om man bara har tillfälle att rida tre gånger i veckan, som jag har haft de senaste veckorna, så är det bara att bita ihop ändå.
Det hade varit hoppträning innan vi red, så när Marcus bar in hindrena passade jag på att träna Xipo lite från marken. Han blir faktiskt mycket trevligare redan från början när man sitter upp så jag borde nog göra det oftare. Tyvärr är det lite jobbigt om det är en massa andra ekipage som ska rida samtidigt så jag brukar bara göra det när vi är ensamma.
Marcus var dessutom snäll nog att lämna kvar fem bommar som vi kunde trava över, vilket verkade som en bra omväxling till den rena dressyren vi brukar göra när vi inte rider ut. Inte för att jag hade provat travbommar tidigare, men hur illa skulle det kunna gå? Inte alls visade det sig när vi väl fått in rätt avstånd mellan bommarna, 90 cm var lite kort så kom vi på fel ville Xipo hellre galoppera, men när vi längde till 1 m gick det utmärkt. I alla fall om man räknar in hans och min ofantligt stora rutin på bomarbete...