lördag 5 februari 2011

Nytt år, ny WE-träning

I fredags var det dags för årets första träning i Working Equitation. Som vanligt krävde det rätt mycket support från Kajsa som måste lasta Xipo och möta mig vid stationen i Vara för vidare färd till Levenebygdens ridklubb. Släpet har faktiskt tinat fram och som tur är brukar det inte vara så jobbigt att köra Xipo ensam, det värsta är väl att hitta en parkeringsplats vid stationen där man inte står ivägen.
Hindrena för dagen var repgrind, två tunnor, lans ur och tillbaka i tunna och ett litet hopphinder. Det sista var väl det vi var mest osäkra på. Vi hade ju hoppat förut, men det kan väl knappast kallas stabilt. Xipo tycker att antingen ska man inte hoppa alls eller så ska man ta i med ett gigantosprång över ett 40 cm-hinder. Jag vet inte vilket som är värst för ryttaren...
Lansen var rejält lång, så när det blev möjlighet att öva på hindren på egen hand så provade jag lite garrotcha. Det gick, knappt. Eller så borde jag vara lite nöjd att jag kan göra skrittpiruetter med tyglarna i bara en hand. Men vi har lite kvar att öva på innan vi kommer upp i nivån som kan ses nedan.
På det hela taget så tycker jag att träningen gick bra med tanke på att det var sex veckor sen sist och vi inte har tränat mycket dressyr däremellan. Xipo har lyhörd och samarbetsvillig, men han orkade inte riktigt med att göra bra övergångar från galopp tills skritt så det blev mest trav i programmet.

Sen kan jag konstatera att idioter finns överallt. Det var mörkt och runt nollan när vi körde hem så jag körde knappt 70. Det var tydligen inte tillräckligt snabbt för den bil som körde förbi oss innan en korsning. Han passerade den första refugen till vänster, men tyckte tydligen det var en dålig idé och började svänga in framför oss innan den andra refugen på andra sidan korsningen. För att hinna med en sån manöver så gäller det att byta körfält snabbt. Jag blev så paff att jag knappt kom för mig att bromsa. Att nödbromsa med ett hästsläp i mörkret på okänt vägunderlag är inte bra för hjärtrytmen märkte jag den hårda vägen. Som tur var så blev det ingen plåtkontakt.

3 kommentarer:

Evisen sa...

Garrocha är kul!! Den filmen är min förebild på hur det ska se ut. Jobbar ofta med min pinne!!

Skönt att det gick bra trots att det finns idioter på vägen! Förstår att du fick hjärtklapping!!

kontakt sa...

Lansiär till häst - okej?

Vad är vitsen med att släpa en pinne efter sig när man rider? Ett ögonblick såg det möjligen ut som ett sätt att kontrollera att man piruetterar centrerat, men annars förstår jag nada.

Ulrik sa...

Träpinnen är den iberiska motsvarigheten till lasson som användes i Amerika, se lite exempel i den här filmen: http://www.youtube.com/watch?v=nk_n1yQlmT0
Sen själva precisionssläpningen är mest en uppvisningsgrej...

Skicka en kommentar