Italien: Kulturbevarande

När vi vakande i Verruchio hade hela byn fyllts av folk i medeltida kläder med pilbågar. Först trodde vi att det var något lokalt söndagsnöje man gjorde med barnen, för det var några rätt unga deltagare, men alla var lite för skickliga för att bara vara en söndagsaktivitet. Det visade sig att det var de nationella mästerskapen i medeltida bågskytte för lag.

I Forlimpopoli hade vi bokat nattens hotell. Ägarinnan rekommenderade oss att besöka den årliga gastronomifestivalen till minne av Pellegrino Artusi.

Italien: Utsikt

Andra dagen i Italien åkte vi från Florens till Verruchio i bil. På ringleden utanför Florens bjöds en hisnande utsikt över domen och all marmor i staden blänkte i solen. Då om inte förr så förstod vi filmtiteln "A room with a view". Florens uppifrån är en syn man inte glömmer.
Vi fortsatte köra uppåt och vägarna blev alltmer branta och slingriga. Då och då stannade vi och tittade på utsikten. Under tiden vi körde åt vi pinfärska bigarråer och spottade kärnor genom de nedvevade rutorna. Bilen vi hyrt har enligt uppgift luftkonditionering, men emellanåt tvivlade vi. När vi var högst upp stannade vi och kollade på GPS:en hur högt upp vi var, och det visade sig att vi var över 1000 m över havet. Sedan bar det neråt, nästan ända ner till havsnivå, och in i ett stort naturreservat. Där var det djupa skogar, och så bar det uppåt igen. En vi träffade någon dag senare hävdade att det fanns vargar där i naturreservatet, och jag skulle inte bli förvånad om det stämde.
Efter någon timme på slingriga vägar var vi åter uppe på en topp, nu 1200 m över havet. När vi kommit ner igen var vi över bergen, men det var inte slut på branta backar för det. Vårt nästa hotell låg i Verruchio, som är en hög klippa med en by och en malteserborg högst uppe. Därifrån såg vi såväl havet som San Marino – och en stor del av det italienska landskapet Emilia-Romagna. Kvällens middag åt vi på en restaurang högst upp på klippan. Vårt bord stod längst ut på altanen, och nedanför sluttade det brant.

Italien: Marmor

Florens domineras av marmor, på alla upptänkliga sätt. Allt från den renoverade katedralen till florentinsk mosaik. Vi gjorde precis som alla an dra turister, gick en runda i det medeltida centrum, som var rätt varmt. Som tur var kunde vi läska oss med hemlagad italiensk glass på Piazza del Mercato Centrale, vilket enligt Kajsa var den godaste hallonglass hon hade ätit.
Jag shoppade lite skjortor i herrekiperingsaffären Umberto Chiappe ett stenkast från Ponte Vechio, oklanderlig service från ägaren i tredje generation trots att jag såg ut som en svettig svensk turist.
Man kan förresten inte förvänta sig att alla kan engelska, trots att Florens har tokmycket turister. Vi beställde in pasta som vi inte hade någon aning om vad det var på rekommendation av en servitris, vilket visade sig vara päronfyllda pastaknyten med en sås på taleggio och gröna sparrisar.
Efter att ha gått runt och sett målningarna på Uffizierna inser jag att alla hade fåniga hattar under renässansen. Det är bara påven som fortsatt med det in i våra dagar.