Vad har hänt?

Vän av ordning undrar kanske vad som har hänt med bloggen. Det har stått mer om dans i den än ridning. Vad har hänt? Har Xipo och jag slutat rida?
Nej, så illa är det inte, men nånting åt det hållet. Xipo fick ett spiktramp på en framhoven i början på december, precis innan klubbmästerskapen i Lidköping som vi tänkte vara med på. För den som undrar så är spiktramp en medicinsk diagnos som betyder att hästen klivit på något vasst som gått igenom hovsulan och orsakat en blödning, ofta orsakad just av en spik eller sömn som stucker upp från en avtrampad hästsko. Om get går illa så går sticksåret ända upp i hovbenet, men i Xipos fall var det framme i tån, vilket var bra.
Tyvärr så fick Xipo lite följdskador av detta. Två gånger fick han en hovböld som var tvungen att skäras upp och dräneras, trots att han var skodd med sulor första gången, men det kom in så mycket skit mellan sulan och hoven. Och när alla hovbölder hade läkt så hade han belastat den ömma hoven så snett att han hade fått en inflammation i hovbenet. Det är vid sådana tillfällen man är väldigt glad att man har en hovslagare som varit lärare på hovslagarskolan i Skara och dessutom ringer sin kompis veterinären på travkliniken röntgade hoven, så han vet precis hur han ska svetsa en ringsko för att avlasta hoven maximalt.
Nu är Xipo helt återställd och vi har kommit så långt att vi kan träna med normal intensitet, men han gjorde i princip ingenting i över två månader och fick inte komma utanför boxen i några veckor. Men han tog det förvånansvärt bra. Tyvärr medförde inaktiviteten att Xipo tappade en del styrka och muskler, så det kommer att ta lite tid innan vi är tillbaka i den form vi hade i november.
Eftersom det inte är så kul att blogga att vi inte gjorde nånting idag heller mer än lägga om bandaget om hoven med linda och silvertejp så blev det inget bloggande på väldigt lång tid. Och sen var jag rätt trögstartad med att skriva trots att ridningen återtagit sin normala fart.