On The Road med Skånes Dansteater

Den här föreställningen består faktiskt av fyra olika verk av tre olika koreografer och framförs av dansare fårn Skånes Dansteater på turné.
Kvällen inleddes med Within Shortly av Philippe Blanchard. Tyvärr missade jag de första minuterna tack vare Västtrafik som drog till med en trafikförsening på över en timme. Verket, som är ett av Blanchards tidigaste, handlade om manlig vänskap, vilket jag kan förstå (tyvärr gjorde jag misstaget att läsa programmet i pausen, jag som annars inte vill låta andras intryck påverka vad jag skriver i min blogg). Jag såg likheter med ett av mina absoluta favoritverk, Airbag, också av samma koreograf, men jag vet ju att hans koreografi förändrats (utvecklats?) mycket sen båda dessa verk. I båda verken så bygger mycket på att det att det är två dansare genom att utnyttja varandras rörelse för att göra saker som inte är möjligt på egen hand. Här gäller det verkligen att ha förtroende för sin partner.
Nästa verk är Unchaned Melodies av Stephen Petronio för en kvinnlig dansare. Jag tänker att jag måste ha sett det här förr, eller snarare jag har sett liknande verk flera gånger tidigare, närmare bestämt på So You Think You Can Dance på TV, där Mia Michaels gör en “Contemporary” koreografi. Det här berör mig inte alls och ändå hör jag i publiken folk som suckar av förtjusning när det är klart.

Bild från "Milonga" av Tommi Kitti. Foto Malin Arnesson.

Tredje verket är Milonga av Tommi Kitti till musik av Astor Piazolla. Rätt suggestiv med tre kvinnliga dansare i svarta kläder och korpsvart hår (minst en hade peruk tror jag). Det är inte tango, men viss rytm kommer från tangon, men med armarna och inte benen.
Sist Piece for a Small Stage också av samma koreograf, Tommi Kitti. Musiken skrivit av en finsk kompositör men väldigt influerad av indisk musik. I programmet står det att kitti anses som en rytmisk koreograf, och så kan man nog se det. Jag tycker att han verkligen försöker gestalta musiken i både detta och förra verket, vilket är intressant. Är musikens rytmisk så blir ju dansen det också. Många moderna koreografer gör nästan tvärtom, de förhåller sig väldigt fritt till musiken och har det nästan som en kuliss som inte ska stjäla uppmärksamhet från rörelsen. Här tyckte jag istället att man fick en synergi mellan musiken och dansen som gav mer än bara beståndsdelarna, extra häftigt blev det där dansarna gick ut och in i unisona rörelsesekvenser. Mer sånt!