Ridtur i solskenet.

Det finns nsätan inget vackrare än snölandskap i srålande solsken, så jag ville rida ut på Xipo när det var sånt väder för en gångs skull. Xipo tyckte det var rätt värdelöst att behöva skritta så mycket som vi gjorde på de hala småvägarna, men man är inte odödlig bara för att man är broddad. Det blev en (1) djupsnögalopp mellan två åkrar, men det räckte inte för att göra av med all överskottsenergi.
Sen möte vi traktorn med snöslungan på hemvägen, den lät väldigt mycket och det verkade vara en rätt dålig idé att stå i sprutet så vi fick rida lite omvägar, men vi hittade ändå.
Jag vet inte om Xipo var lika nöjd som jag efteråt, jag tror han hade velat röra på sig mer, mycket mer. Och han brydde sig nog inte om utsikten var vacker eller inte.