Nu händer det grejer...

Idag var det dags för dubbelträning, först en dressyrlektion och sen den månatliga WE-träningen. Fia har väldigt dåligt med tid att ge oss lektioner regelbundet så Johanna som håller i WE-träningen drillar oss numera i dressyren också.
Dressyrpasset var mest trimning inför tävlingen (se nedan). Det var egentligen inga större konstigheter, men det är bara galoppfattningar från trav i tävlingen. Johanna undrade varför det var ett problem för oss och jag sa som det var "Finns ju ingen portugisisk tränare som fattar galopp från trav".

Jag hoppade idag på WE-träningen. Eller ja, Xipo hoppade på ett 30cm hinder och jag hamnade framför sadeln...
Ibland ingår det att hoppa ett lågt hinder i teknikbanan, typ över halmbalar eller liknande. Det kändes som en meter, eller i alla fall mycket mer än vad jag kom ihåg från ridskolan. Jag kommer ju ihåg att framdelen kommer upp i språnget, men bakdelen kom ju också med en jäkla skjuts. Antagligen överhoppade Xipo rejält eftersom han inte är van att hoppa.
Vi skulle egentligen ta hindret i trav. Första gången tvärnitade Xipo, antagligen bara för att vi inte klivit över det i skritt, så då gjorde vi det, men det var lite för högt att kliva över utan att riva och det var väl därför Xipo tog i så gångerna efter.
När det gäller de andra hindren så klarade vi faktiskt av att öppna och stänga grinden idag utan att tappa repet. Det går framåt!

Om en vecka så är det dags för min och Xipos tävlingspremiär. Vi kommer att rida en dressyr-clear round, vilket innebär att alla som kommer över en viss poäng får en rosett med sig hem. Programmet jag startar i är Lätt C:1, vilket är ungefär det lättaste dressyrprogram som finns. Jag måste bara memorera så att vi rider rätt väg. Det underlättar inte att vara notoriskt usel på att komma ihåg saker utantill. Sen lånar jag ut Xipo till Kajsa som startar i den marginellt svårare klassen Lätt B:1 en timme senare.
Förresten tyckte Johanna att Kajsa var slug. Låter mig rida först så jag får miljöträna Xipo vid det okända ridhuset, och dessutom rider hon det lättare programmet. Lättare för Xipo alltså eftersom det innehåller mer böjda spår och svängar i ridvägarna istället för en massa raka diagonaler.
Johanna trodde att om vi tävlar lätt C några gånger kommer Xipo att lära sig programmet utantill och jag kan bara sitta där och åka. Det finns både för och nackdelar med en läraktig häst.

Söndagen efter tävlingen ska vi också ut på äventyr, denna gång kanske Xipo känner sig mer hemma då vi ska öva kofösning, vilket är ett lagmoment i Working Equitation. Vansinne kan man tänka om man är van vid hur de flesta halvblod ställer sig till närkontakt med nötkreatur, men jag är lugn. Man måste komma ihåg att Xipo kommer ur en släkt med massvis med tjurfäktningshästar och han har två halvbröder som just nu tränas av tjurfäktare i Spanien och Portugal. Som David, som anordnar träningen, sa om Xipo: "Han har det i generna".

Tyvärr inga bilder från träningen idag heller. Det enda jag kan bjuda på är en bild på mina nya ridbyxor. Det är så svårt att hitta snygga ridbyxor (eller ens herridbyxor i rätt storlek överhuvudtaget) så dessa beställde jag från Tyskland.

Veckans citat är från Lina i mitt stall:

"Om man gör fel blir det inte bra."

Just det här gällde om hur man använder en Pessoasele.