Köpendanmark

Långfredagen hade kunnat ägnas åt den traditionella konstrundan i nordvästra Skåne, men vi valde att låta bli. Istället blev det en rundtur runt Sundet med kollektiva färdmedel. Det är faktiskt roligare att åka tåg i Danmark än köra bil i Sverige...
Första deletappen blev färja från Helsingborg till Helsingör. Kajsa är väldigt förtjust i nötchoklad (helst med hela nötter) så vi köpte en Anton Berg nötchokladkaka, vilket visade sig vara en grym besvikelse. Den var inte bara väldigt dyr utan också alldeles för söt.

I Helsingör försökte vi hitta den klassiska Hesteslaktaren. Tyvärr verkade den ha slagit igen. Det kanske inte är politiskt korrekt i Danmark heller nuförtiden med hästkött, eller så är det ingen som handlar i charketuributiker längre. Eller så hittade vi helt enkelt inte den.

Nästa etapp på rundturen var Louisiana där vi tittade på utställningen "Färgen i konsten". Intressant, men lite väl massiv med både för många verk och lite för mycket information. Det kändes lite mer som de ville visa upp en stor del av sina verk som de redan hade i samlingarna och försökte konstruera ett tema efter vad de hade hemma. Jag kunde dock konstatera vid en av de interaktiva terminalerna att min uppfattning av olika gröna nyanser avviker en del från normalpersonen. Det kan förklara varför jag egentligen inte gillar grönt som färg.

En fortsatt tågtur söderut längs Strandvejen släppte av oss i Köpenhamn ett stenkast från Tivoli, som givetvis inte hade öppnat för säsongen. Vi promenerade längs Ströget i vårsolen och fick tillfälle att använda oss av solglasögonen. En kort paus på Gamletorv gav möjlighet till att inmundiga en pölse sittandes på en parkbänk. Gôtt mos som det skulle hetat på Göteborgska...

Promenaden gick vidare till Kongens Nytorv med klassika Hotel d'Angleterre på ena sidan och gamla scenen på Det Kongelige Teater på andra sidan. Den sistnämnda var dock helt insvept i byggnadsställningar. Vi fortsatte längs Nyhavn, men där var så mycket folk både flanerandes och sittandes på uteserveringarna att det inte gick att gå i normal promendtakt så vi gick bara ett kvarter längre in från kajen där det var helt folktomt.

Efter lite krånglande så kom vi ut på kajkanten mittemot det nya operahuset, vilket är en rätt spektakulär byggnad.
Bara ett kvarter därifrån ligger Amalienborg, det danska kungahusets vinterresidens. Jag kan bara konstatera att det kongelige livgarde har mycket fräckare mössor än de som högvakten har här i Sverige. Sen vet jag inte om det är fräckt eller deprimerande att se att gåendet som vakterna har gjort fram och tillbaka faktiskt har urholkat stenläggningen, mest syntes det där de vände.
Vi gick tillbaka längs ambassadkvarteren till Kongens Nytorv och tog metron till Kastrups Lufthavn, där vi tänkte ta öresundståget vidare till Lund för middag. Kul att det är såpass lätt att åka med kommunaltrafik dit, till skillnad från de krångliga och dyra flygbussarna som vi envisas med här i Sverige. Kajsa var rätt kaffesugen vid det här laget så vi gick till Starbucks för medan vi väntade på tåget. Men trettionio (39!) danska kronor för en liten latte avskräckte så mycket att det fick vara.

Väl framme i Lund promenerade vi lite i det sköna vädret medan solen gick ner och tittade bland annat på apoteket Svanen och försökte se var nånstans min pappas namn fanns inlagt i intarsian bland de andra före detta apotekscheferna.
Middagen blev goda pizzor på Italia, i samma lokaler som Rikard Nilsson en gång i tiden hade sin restaurang. Laxpizzan var oerhört smaskig. Vi funderade på om de använde kallrökt eller varmrökt lax, om man nu skulle få för sig att göra något liknande själv. Vi orkade ingen efterrätt så det blev bara en cappuccino för Kajsa. Själv dricker jag ju aldrig kaffe.