Djupsnöåkning

Idag var vårt ridhus avstängt på grund av rasrisken för all snön på taket, det har ju hänt olyckor på andra ridhus.
Spelar mindre roll då jag ändå hade tänkt rida ut om vädret var hyfsat. Och det var det! Strålande solsken och djup snö att pulsa i. Efter en del skritt i den djupa snön och en galoppera tänkte jag att vi kan pulsa runt i skogen längs den långa rundan, men pinsamt nog hittade jag inte vägen med all ny snö som kommit de senaste dagarna. Alla tidigare hovspår var helt osynliga. Xipo var sedvanligt lekfull (läs knäpp), han tyckte att alla uppförsbackar skulle galopperas, vilket är måttligt bra om man gör det bland en massa träd med utstickande grenar. Och så fort Xipo såg en pinne på marken tyckte han att han skulle plocka upp den och gå omkring med den i munnen. Efter att ha vänt några gånger på blindstigar red vi tillbaka ut på fältet. Men på det hela taget är han grymt bra att rida ut på i terrängen.
En normalt funtad häst saktar ju ner är det är tungt, men det var tur att fältet tog slut annars hade Xipo nog galopperat fortfarande. Men det gick ju att sakta ner till trav, som var gigantisk för en så liten häst. Vi gjorde några vändor fram och tillbaka innan vi red hem, tillräckligt för att han skulle pusta lite, men inte så han blev genomsvettig.

Förresten undrar jag om hästar kan bli snöblinda? Jag hade gärna haft solglasögon för det var väldigt ljust och fartvinden fick ögonen att tåras.