Första gången Working Equitation

Även hela den här helgen har gått i hästens tecken.. Dels har jag tittat på både hästar och hästprylar på Scandinavium respektive Svenska Mässan. Dels har jag ridit själv. Lördagens pass är redan avhandlat i bloggen så det som är kvar är ett referat av dagens Working Equitation-träning.

Jag var lite osäker på om Xipo skulle tycka att det var en barnlek med alla hinder + det extra störmomentet med snö som rasar från ridhustaket med ojämna mellanrum. Eller om han skulle flippa totalt och fara runt som en skållad råtta med tusen fötter som ska åt alla håll samtidigt. Nu visade det sig att Xipo faktiskt var jätteduktig och häpnade alla. man hade nästan kunnat tro att han var född att göra sånt här. Fast tänker man efter lite så är Xipo faktiskt född att göra sånt här, uppfödd som han är av en före detta världsmästare i WE.
Vi red ju faktiskt inte ensamma, vi hade sällskap av den berömda Mullehästen och hans matte som vid det här laget är rutinerade WE-ryttare. Det tredje ekipaget var en tigrerad häst med matte (om ni inte vet hur en tigrerad häst ser ut, tänk Lilla Gubben).
Vad fick vi göra då? Det var ett antal olika hinder uppställda i ridhuset. Först var det grinden som man ska öppna med en hand medan man håller tyglarna med den andra, givetvis måste man stänga grinden efter sig så att korna inte springer ut. Det gick alldeles utmärkt när vi övade. Sen fanns det tunnorna som man skulle rida runt i en viss ordning. Vi är inte så duktiga på galoppbyten (typ Xipo kan byten och jag också efter att ha övat i Portugal, men vi har inte övat tillsammans) så vi red det i trav, vilket man får om man är nybörjare (tror jag).
Att rida över bron är tydligen läskigt, i alla fall enligt Mullehästen, men vi har ridit över broar när vi ridit ut så jag var inte speciellt orolig över det. Inte Xipo heller visade det sig.
Att rida igenom ett L ringa en klocka och sen backa ut igen gick också, även om Xipo först tyckte att det var han som skulle ringa i klockan, vilket inte var tillåtet enligt det internationella tävlingsreglemetet.
Nästa moment var att plocka upp en lans, spetsa en tjur och sen stoppa ner lansen kontrollerat i en tunna. givetvis med tyglarna i bara en hand för den andra måste ju hålla lansen. Eftersom det var vår första gång så nöjde vi oss med att plocka upp lansen och sätta ner den igen, speciellt eftersom tränaren Johanna insisterade.
Sist men inte minst så var det dubbelslalom, återigen i trav med avsaktningar till skritt i varje byte av riktning. Duktiga ekipage, som Mullehästen, gör givetvis den också i galopp med byten i varje port.
Jag höll på att gömma tvärningen över utlagd bom, det enda momentet vi faktiskt övat på innan. Gick alldeles utmärkt när vi bara gjorde det, men allting blir ju så oerhört mycket svårare när man gör hela banan med alla hindren i följd så då klev vi runt på bommen hur mycket som helst.

För att summera; WE-träning var jättekul och Xipo är en naturbegåvning så vi ska definitivt var med så ofta det går. Dessutom kändes han kanonfin efter 45 minuters skrittuppvärmning med mycket böjningar och små volter för att ta sig runt alla hinder. Jag kanske ska fundera på hur jag ska lägga upp ridpassen hädanefter? Den stora nackdelen med Xipo på såna här träningar är det korta tålamodet. Så länge vi gör något är han kanon, men så fort vi var tvungna att stå still och vänta på något av de andra ekipagen så är han uttråkad till döds. Dessutom är det lite irriterande att han är en fjant i ridhuset hemma och dödscool när vi är borta och gör potentiellt mycket läskigare saker.