Andra dagen i Italien åkte vi från Florens till Verruchio i bil. På ringleden utanför Florens bjöds en hisnande utsikt över domen och all marmor i staden blänkte i solen. Då om inte förr så förstod vi filmtiteln "A room with a view". Florens uppifrån är en syn man inte glömmer.
Vi fortsatte köra uppåt och vägarna blev alltmer branta och slingriga. Då och då stannade vi och tittade på utsikten. Under tiden vi körde åt vi pinfärska bigarråer och spottade kärnor genom de nedvevade rutorna. Bilen vi hyrt har enligt uppgift luftkonditionering, men emellanåt tvivlade vi. När vi var högst upp stannade vi och kollade på GPS:en hur högt upp vi var, och det visade sig att vi var över 1000 m över havet. Sedan bar det neråt, nästan ända ner till havsnivå, och in i ett stort naturreservat. Där var det djupa skogar, och så bar det uppåt igen. En vi träffade någon dag senare hävdade att det fanns vargar där i naturreservatet, och jag skulle inte bli förvånad om det stämde.
Efter någon timme på slingriga vägar var vi åter uppe på en topp, nu 1200 m över havet. När vi kommit ner igen var vi över bergen, men det var inte slut på branta backar för det. Vårt nästa hotell låg i Verruchio, som är en hög klippa med en by och en malteserborg högst uppe. Därifrån såg vi såväl havet som San Marino – och en stor del av det italienska landskapet Emilia-Romagna. Kvällens middag åt vi på en restaurang högst upp på klippan. Vårt bord stod längst ut på altanen, och nedanför sluttade det brant.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar