”Jag kanske skulle skaffa mig en lusitano?”

Eftersom Xipo står hemma hos Kajsa så gästbloggar hon ibland när hon har ridit honom, som igår:

Igår fick jag låna Xipo och åka till min dressyrtränare, Anette Christensson. Min egen häst Amelia har ju en skada och vilar för tillfället och det är riktigt lyxigt för mig att kunna hålla igång med träningen trots det. Jag har tränat för Anette med Xipo en gång tidigare, för en dryg månad sedan, och hon började med att berömma oss för hur han utvecklats under den tiden. Han var rätt hetsig när jag var där förra gången, nu var han mer lugn och taktmässig och eftergiven. Förra gången fick jag arbeta mycket med att lära mig att rida honom mjuk i sidorna på såväl rakt som böjt spår. Nu tyckte hon att han var såpass mjuk att jag istället skulle koncentrera mig på rakriktningen. Nyckelordet var ”kontroll på vänsterbogen” och jag fick rida på volter och vända rätt upp och snett igenom och se till att vänsterbogen hela tiden befann sig under hästen. Vi arbetade rätt mycket i galopp till en början, och när vi sedan övergick till arbete i trav så var han mjuk och luftig i sin gång. Han såg så trevlig ut att Anette plötsligt utbrast: ”Jag kanske skulle skaffa mig en lusitano? Det där ser ju riktigt behagligt och roligt ut.” Sen bad hon mig gå över i passage... I vänstervarvet fick vi till en del riktigt bra försök, så länge han var eftergiven i sidorna och vänsterbogen var på plats. Att det senare är det allra viktigaste fick jag tydligt kvitto på när jag bytte varv – det var mycket svårare att få till lika bra försök i högervarvet då vänsterbogen hamnade på yttersidan. Emellan passageförsöken fick vi rida på framåt i trav och även göra ett par ökningar. Det är ju något vi inte varit så bra på, men jag tycker han gjorde de bästa ökningar jag har fått till på honom hittills. En ny lektion är bokad om 14 dagar, jag ser redan fram emot den.