Falter och La La Land

Metamorfos är en tvådelad föreställning som ges på Göteborgsoperan.

Först ut var Falter av Johan Inger som specialgjorts just för operans balett. Jag har alltid varit svag för Johan Ingers verk sen det första jag såg av honom med Cullbergbaletten. Det är lite intressant att se hans utveckling som koreograf, från tidigare verk som varit influerade av klassisk teknik till Falter där det enda som är kvar är "extensions".
Jag gillade det här, det grep tag även om jag egentligen inte tyckte att de första tre fjärdedelarna var särskilt sympatiska. Vad som är extra intressant med Johan är hans ambition att koreografi, scenografi och musik skall vara en helhet och just i detta verkat tycker jag att han lyckats extra bra. Inledningen med dansarna och de hängande repen gav en otrolig djupkänsla i salongen. Tur att jag satt på parkett för jag tror inte man upplevt det på samma sätt från balkong.
En anna sak är att han verkligen fick ut max av göteborgsdansarnas tekniska kapacitet. jag har tidigare undrat om de har varit underutnyttjade eller om de ligger snäppet under den absoluta toppen, nu vet jag. Speciellt killen i blå skjorta imponerade, hans uttryck och känsla i sina rörelser var nästan hypnotiskt på mig.

La La Land av koreograferna Alexander Ekman och Medhi Walerski var en riktig energikick. Att försöka beskriva handlingen i verket eller ens vad som gjorde det så underhållande är egentligen ganska meningslöst, jag tror det måste upplevas. Att kalla koreografin enkel vore nog fel, även om den inte verkar vara så fysiskt krävande. Däremot så krävs det av att dansarna att de tänker rätt mycket och till och med planerar vad de ska göra..
Och de två "kommentatorerna" var ju komiker i yppersta klass. Fantastiskt att de är så begåvade inte bara inom dans utan också med talets gåva.

Summeringen blir att detta är en av de mest inspirerande föreställningar jag sett med Göteborgsoperans ballett. På något sätt tycker jag att den markerar en milstolpe att inte bara framföra verk som gjorts för andra (sanningen att så tycker jag att de flesta urpremiärer jag sett där tidigare inte varit starkaste akterna), utan nu har man hitta en egen identitet på riktigt.
För er som inte är dansfrälsta så är det här en gå-och-se-förställning. Alla blir positiva av La La Land oavsett tidigare erfarenheter av dans.

Läs även andra bloggares åsikter om Metamorfos, Falter, La La land, Johan Inger, Alexander Ekman och Medhi Walerski.