Mozarts Requiem

I mellandagarna såg jag Mozarts Requiem på Göteborgsoperan. En multiföreställning med kör, solister, orkester och dansare. Musiken givetvis av Mozart (hans sista oavslutade verk) och koreografi av Jorma Elo. Själva idén och genomförandet skapades av Carina Reich och Bogdan Szyber.
Om man jämför med det andra requiemet jag hörde i höstas på Konserthuset, av Brahms, så var ju det här mer lättillgängligt. Jag tycker kören var mer dynamisk också, men det kan beror på att den var elektriskt förstärkt som mitt sällskap hävdade.

Men det är ju dansen jag är intresserad av, så det är den jag kommer att ta upp mest i bloggen, även om det blir lite konstigt att bara fokusera på en del av ett helt sammanhang.
Själva dansen var rätt repetitiv, det var inte dansen som drev handlingen framåt utan den var snarare än illustration till musiken. En sak jag störde mig på var att flera gånger var det en poäng i koreografin att dansarna skulle göra rörelserna synkront, men det utfördes inte så av dansarna, vilket förtog mycket av den visuella upplevelsen.

Som helhet tycker jag att föreställningen var underhållande, men det kanske är riktigt illa att skriva i en recension. Det fanns en del minnesvärda delar också. Men jag vet inte om jag skulle vilja se om den.