En apterad handgranat

Nu hare jag bara skrittat Xipo i två dar och han blir inte precis lugnare att sitta upp på om han inte motioneras ordentligt. Som tur är har jag fått hjälp av Helena både idag och igår. Men att rida honom känns som att sitta på en apterad handgranat, han känns som om han skulle explodera när som helst. Som tur är har han inte gjort det än...

Men jag vet inte vad jag ska göra, det känns som om jag tagit mig vatten över huvudet. Det är faktiskt inte speciellt roligt att rida när jag inte vet vad jag ska göra för att han ska gå så avspänt och harmoniskt som möjligt. Och det blir ju en ond cirkel om han är mer och mer stressad och spänd varje gång jag ska sitta upp för till slut kommer han att förknippa uppsittningen med något som är obehagligt.

Jag såg förresten Helena rida lektion på Pontus för Stefan Jansson. Jag tycker de ser grymt imponerande ut som ekipage, även när de inte rider på topp. Stor häst som bär sin ryttare väl är ett stort plus om man rider dressyr...