Att ta det lugnt...

Nu är det en hel vecka sen senaste blogginlägget. Igen...

Idag var jag funktionär på Kungälvs hästsportklubbs klubbmästerskap i dessyr. Min huvuduppgift var att gå med domarprotokollen från domarbordet i manegen till tävlingssekreteriatet. Det blev lite enformigt i längden och en snabb överlagsräkning säger att jag har gått mellan en halv och en mil på alla de protokoll jag burit. Dessutom blev det riktigt varmt i ridhuset på eftermiddagen då solen låg på. Efter tävlingen var jag så trött att det blev ingen ridning utan det enda jag gjorde var att putsa tränset.

På det hela taget har det inte blivit så mycket ridning denna vecka, men allt är ju försås relativt...

Så här har schemat sett ut efter kursen förra helgen:
I måndags skrittade jag ut med Xipo i en timme i det fina vädret. I tisdags så arbetade jag honom vid hand vilket gick rätt bra trots en massa distraktion i form av nordsvensken Tindy och islandshästen Spjuna i paddocken. I onsdags var det vilodag, och det var lika bra med tanke på hur dåligt vädret var.
I torsdags och fredags så blev det två rätt tuffa träningspass där Xipo kändes ovanligt explosiv. Kan ju bero på att jag krävde lite mer än vanligt av honom. Fast han börjar bli för vältränad, jag var helt slut efter båda passen och han var knappt svettig.
I lördags hjälpte jag till att förbereda inför dagens tävling och efter det så blev det ett pass med arbete vid hand igen. Xipo arbetade väldigt bra. Fast han är lite bedrövlig ändå. När jag skulle behandla honom efteråt med Switch fästing- och knottmedel så slet han sig och sprang bort till Arwens hage och skulle visa upp sig lite. Hon gick ju igång på det och visade lite Terre a Terre. Fast Xipo tröttande rätt snabbt och gick för att beta och då var det inga problem att fånga i honom. Men jag blev lite orolig ett tag. Vem vet hur långt han hade kunna springa, tillbaka till gamla stallet? Sen band jag upp honom inne i stallet och fixade klart med Switchen. Han var inte glad men han accepterade det i alla fall.
Och idag var det som sagt var tävling, fast inte för oss...

Mycket att göra blir det...

Det har hänt så mycket senaste veckan på hästfronten så att bloggandet har blivit lite eftersatt. Men här kommer i alla fall ett kort sammandrag. I onsdag red jag Xipo till hans nya stall. Det verkar inte ha varit alltför jobbig omställning för honom, men han är lite orolig i boxen. Kan ju bero på att det står två högbrunstiga ston i samma stall...
I torsdags tappade han ena bakskon i hagen (det var ju de två där fram som Jörgen skodde förra helgen). Det var ju inte hel oväntat, men jag hoppades att den skulle sitta kvar en dag till för precis som jag befarade s gick ju en del av hoven sönder och då blir det ju mindre att fästa den nya skon i. Som tur var så hade jag ju bokat in att Jörgen skulle komma på fredag morgon och sko Xipo bak. Det var ju planerat sen länge för jag skulle ju rida kurs med João igen hela helgen.

Kursen var otroligt bra. João är en trollkarl på att få fram det bästa hos en häst, vare sig han rider själv eller har en elev som rider. Xipo var en extratrimmad sportbil med fjäderlätt gaspedal. Explosiv kraft i 159cm häst. Nu börjar jag känna igen det jag gillade hos de bästa Lusitanos jag red i Portugal. João kommer till Sverige någorlunda regelbundet så det går ju att få lite kontinuitet i träningen för honom, synd bara att det är så förb-nnat dyrt. Jag har inte riktigt så mycket pengar att jag kan vara med varje gång han kommer.

Xipo fick åka transport varje dag för jag ville dels att han skulle sova i sitt nya stall varje kväll istället för ytterligare ett nytt ställe på en vecka. Dels så kunde han gå och beta istället för att behöva stå i en gästbox hela helgen. men han är inte jätteförtjust i att åka transport. det är nog rätt jobbigt för honom för han blir svettig varje gång, men han verkar skaka av sig de t rätt snabbt. fast han var inte riktigt lätt att lasta de sista gångerna som han var de första gånger vi var ute och åkte, utan stod bara på rampen och nosade. Fast jag överlistade honom. Xipo har ju så stor respekt för ridspöet att om jag duttade honom lite på baken så tog han ju ett steg framåt, så jag kunde få honom att gå in utan stress ett steg i taget. Sen var det bara att köra, när han väl var inne så stod han lugnt kvar utan att försöka gå ut ut transporten

Får man tappa hur många skor som helst om man är häst?

Weronika ringde precis och sa att Xipo har en lös sko bak (det var de två där fram som Jörgen skodde i lördags). Så det blev ingen ridning för henne som vi kommit överens om. Hon trodde inte att skon skulle sitta kvar till på fredag så jag SMS:ade Jörgen så får vi se vad han har för möjlighet att göra nåt i veckan...
Behöver jag säga att jag börjar bli lite trött på det här med dålig hovkvalitet? Enda trösten är att jag garanterat kommer att ha Xipo skodd till kursen på fredag...

Hjörtur

Jag hörde idag av en arbetskompis som var och red tur på Tofta i helgen att de som köpte Hjörtur av mig funderar på att sälja honom. Jag blev lite lite ledsen när jag hörde det för jag vill inte att han ska bli en stafetthäst som går från ägare till ägare.
Men han är tydligen uppskattad av familjen Larsson. Staffan som ledde turen hade honom som täthäst och var svår att hinna ifatt.

Drömmer hästar?

Jag börjar tro att hästar är ännu känsligare än människor för en god natts sömn, eller snarare bristen på en. Xipo och Martell fick vara kvar ute i hage över natten eftersom det var så bra väder och egentligen tror jag att det är roligare för dem än att stå inne i en box.. Men det verkar som om Xipo inte kan sova lika lugnt för varje gång han varit ute över natten så är han mer spänd och stel. Det är väl som en själv när man inte sovit bra, man är inte i toppform.

Ridningen gick väl sådär, jag får väl se dagens pass som materialtest. Jag hade köpt nya sporrar på My One efter att den manlige expediten sagt att sporrarna från Sprenger borde passa även en man, plus att de skulle gå att böja ut lite i nödfall. De satt i alla fall kvar och gav inte upphov till skav så de får godkänt.
Dessutom så bytte jag tillbaka till mina gamla stigläder från Wintec. De är inte alls lika snygga som de som sitter på nu i enkelläder, men de töjer sig i alla fall inte. När jag hade plockat loss de i läder såg jag dessutom att de töjt sig olika på höger och vänster sida, det skiljde nästan 2 cm. Kasst! Om jag nu ska gå på inte bara funktion utan också utseende så får jag väl skaffa mig ett par snordyra stigläder från Bates. Garanterat otöjbara och ser förbannat välkonstruerade ut. Får fundera på vilken längd jag ska ha bara, herrlängd är snyggast för då jag jag stoppa änden i söljan på sadeln, men frågan är om de i så fall går att justera så kort att Maria kan ha dem i rätt längd då hon eller någon annan rider Xipo. Jag kunde också notera att de kostade 132:- mindre på My One än på Tre Hästar i Kungälv. Inte första gången det skiljer i pris mellan de lokala ridsportbutikerna, det lönar sig att jämföra...

Nya pjuck..

Xipo fick nya skor på båda framfötterna av Jörgen i morse. Han var jättetrevlig att rida när jag satte upp efteråt. Vi skrittade bort till Sofias paddock och gjorde lite enkla övningar i skritt och trav och han var mjuk och bjöd bra framåt nästan hela tiden. Jag tror jag har förstått hur jag ska stimulera honom att vara mjuk i nacken och tugga på bettet och samtidigt behålla framåtbjudningen och rörligheten i ryggen. Jag hoppas det håller i sig.

Finns det nån garanti när det gäller hovar?

Alltså, jag ger upp. Eller vad ska jag göra?

När Margareta plockade in Xipo från hagen såg hon att han hade tappat en sko. Igen!!! Jag fick tag på hovslagare Jörgen rätt snabbt så han ska komma och titta på det imorgon bitti. Men det blev ingen lektion med Maria idag. Det är andra gången det händer. Nu får han stå i boxen i natt trots att det är bra väder ute. Lite tråkigt för Martell som också får stå inne, annars blir han ensam i hagen. Xipo var väl inte helt nöjd att inte få komma ut och jobba innan jag gick, men han får skylla sig själv.
Så jag åkte och tittade på när Helena skulle rida Pontus på distriktets dressyrinventering. Kul att se men jag orkade inte se den sista gruppen utan gick efter en dryg timme.

Jag skulle hyra Sofias släp på kursen nästa helg vilket+ jag kom överens med henne för flera veckor sen, men hon kom på igår att hon skulle rida tömkörningskurs den helgen. För att det skulle lösa sig så måste jag försöka byta ridtid på söndag. Jag får ringa till Maria imorgon och se om det går.

Jobba på allvar...

Nu har jag jobbat i nästan två veckor, fast den första kan knappt räknas här veckan har varit lite värre. Idag drog jag olika lösningar i ett framtida bilprojekt för Elenhetens ledning, samtliga avdelningschefer var där. Min dragning var om vad min grupp har ansvar för, nämligen vilka styrenheter och nätverk vi ska ha och var vi ska allokera olika funktioner. Det känns rätt bra att min kompetens kunna göra sånt utan att behöva förbereda min presentation i timmar eller att bli ställd av diverse frågor.
Det tråkiga med att börja jobba är att jag börjat sova dåligt igen. Inte nog med att jag lägger mig sent (jag är ju kvar i stallet till rätt sent), jag vaknar tidigare än jag behöver. Så jag går omkring och är skittrött på dagarna. Igår till och med somnade jag under ett möte. Men mina arbetskompisar skämtar mest om det...

Vi har rätt kul på min grupp på jobbet, en av de allra största fördelarna. Imorgon ska vi förhoppningsvis äta sopp- och tårtbuffé på Conditori Steinbrenner & Nyberg.