Gästryttare del 2

Den här gången blir det inget spökskiveri för Kajsa har skrivit en alldeles egen rapport över dagens hästaktiviteter. Det är bara att tacka och ta emot när bloggen uppdateras nästan av sig själv.

Idag var det strålande höstväder och jag hade möjlighet att sluta lite tidigare, så jag skyndade mig hem för att hinna rida. Det känns lite konstigt att ta in hästarna redan tjugo över fyra, men jag försökte intala mig att över nio timmars utevistelse inte är att betrakta som för lite. Här hos mig finns det just nu gott om stubbåkrar, och bonden som brukar dem tycker att det är helt ok att vi rider på dem. Det har till och med hänt att han frågat mig var han ska plöja sist så jag ska kunna rida så länge som möjligt. Eftersom Amelia håller på att hämta sig efter en vrickning har jag inte ridit på en enda stubb i år, så nu ville jag passa på när jag har Xipo här. Vi började med att rida fram till min grind och öppna den från hästryggen. Jag tränar ju inte Working Equitation så min grindpassering blev inte alls tävlingsmässig, men helt funktionell i alla fall. Direkt utanför grinden är en stor väg. Där stod Xipo snällt och väntade tills vi kunde rida över. Efter vägen rider vi över gårdsplanen på en kvarn. Där är det alltid lite konstiga saker, och även Xipo tyckte det var mycket att titta på. Väl ute på första stubben började jag trava, och Xipo trampade på fint. Efter en stund fattade han lugn galopp och jag lät honom rulla på. Han är verkligen annorlunda att rida jämfört med Amelia, allt hon gör blir så stort. Xipo är mer behändig, jag räcker runt honom på ett annat sätt och allt känns så behärskat. Lite märkligt egentligen, för på dressyrbanan upplever jag nog att jag har mer detaljkontroll på Amelia. Vi red en runda på ungefär en timme. På grusvägarna skrittade jag då jag tyckte att han fortfarande var lite ömfotad i hoven där han tidigare i veckan tappade en sko. På mjukt underlag däremot var han jättefin. Rundan jag red innefattade en 600 m lång rakbana som tillhör min granne. Där galopperade vi på i lite friskare tempo - men även här var Xipo stabil och behärskad - och jag upplever honom som mycket långsammare än Amelia. Frågan är om det är så, när vi galopperade på travslingan tillsammans i somras höll de rätt bra tempo båda två - fast när jag spurtade lämnade vi förstås Ulrik och Xipo bakom oss! Efter att ha stannat och pratat lite med grannen red vi hem över stubbarna runt min gård. Det gjorde att vi kom fram till gården bakvägen, och jag hade förberett genom att öppna upp en grind i en hage så vi kunde komma in på gården den vägen. Konstigt, tyckte Xipo, man ska inte gå genom hagstaketen...

Gästryttare

Jag spökskriver ett blogginlägg åt Kajsa som red Xipo idag (baserat på en Skype-konversation):

Xipo var rolig att rida, han kändes helt fräsch och som vanligt. Vi jobbade på tre saker: förvänd galopp, länga traven och smyga förbi jackan på staketet utan att bli anfallen. Det sista var definitivt svårast
Jag red faktiskt igenom LA:1-programmet med honom också, vilket kändes helt ok, inga 65-68%, men 58-60% kanske. Xipo orkade gå i LA-form, bitvis i alla fall. Han dök några gånger, men jag fick upp honom. Så det var inte jättestabilt i formen och inte i vägarna heller, lite vingligt. När jag ökade galoppen på sista diagonalen tänkte han: "Tjohooo, äntligen!" Så jag hade lite svårt att vända rätt upp efter det...

Too much play...

Nja, när lekfullheten blir så stor att det börja spruta hästskor är det läge att sära på lekkamraterna. I praktiken innebär det att den stora hagen delas av och Xipo får en egen mycket mindre hage bredvid sin lekkamrat. Lika bra för han är inte helt nöjd med att gå runt på hoven utan sko.

Lantsemester

Ja, nu är det inte jag som semestrar på en gård, utan Xipo. Jag ska på tjänsteresa i igen i slutet av nästa vecka och eftersom jag ändå inte bör rida de dagar jag är hemma så fick han åka hem till Kajsa. Där får Xipo daglig skötsel och jag behöver inte bekymra mig om att skaffa hästvakt igen. Dessutom så har Kajsa möjlighet att rida honom när hon får lust och på så sätt kommer han inte att slappa hela veckan heller. Vi kör hem Xipo tills hans vanliga stall nästa helg och då blir allt som vanligt igen.
Xipo har dessutom fått en ny kompis, när han är hos Kajsa så går han ihop med hennes tvååring. De är rätt livliga...

Ännu längre riduppehåll

Jag hade hoppats på att sätta igång med ridningen när jag kom hem från Korea, men tyvärr ville slumpen annorlunda. Doctor's order säger att det tyvärr inte blir någon ridning på ytterligare två veckor. Xipo kanske inte bryr sig, men vi får försöka hålla igång med arbete från marken, longering och arbete på kort tygel.

Om någon undrar så blev jag påkörd bakifrån när jag bromsade för gult ljus på väg till jobbet i morse. Röntgen ser ok ut och reflexerna funkar som de ska så det är bara nackmusklerna som ska få vila lite.

Korea del 5

Till skillnad från europeiska flygplatser finns det gratis internetlounger på koreanska, det är lite skillnad fårn de tre euro de vill ha på Schiphol för en halvtimme. Så detta skrivs faktiskt på flygplatsen. Dessutom fick jag gå igenom det kulturhistoriska konstmuseet på vägen till internetloungen. Jag förstår lite bättre varför saker och ting ser ut som de gör i Korea med denna historiska tillbakablick, speciellt om man jämför med taket i en traditionell byggnad.
Det finns rätt många affärer med märkesprylar inom friluftssektorn i Cheju City, North Face, Eider, Aigle, Lafuma, Columbia, osv. Kanske inte så konstigt med tanke på att även av kläderna vi köper hemma så är väl hälften tillverkade här och resten i Kina. Men det går inte att handla något här. För det första har den svenska kronan ungefär samma köpkraft som en sämre bananrepublik på sjuttiotalet, så i vissa fall är det otroligt nog dyrare än hemma. För det andra är koreanska kläder minst sagt grälla. En tysk skidåkare i alperna på åttiotalet hade nästan skämts om han hade lyst så mycket. Och just det sistnämnda verkar ha en månghundraårig tradition. Allting ska ha grälla färger, och helst många på en gång i mönster. Jag antar det är därför gigantiska solglasögon är populärt hos tjejerna här...

För övrigt, det finns två vanliga ölsorter här: Hite och Cass, de flesta restauranger har båda. Välj Cass för Hite smakar mindre än en lättöl.

Sen var det det här med den elektroniska toaletten. Det är någon slags pervers njutning att bli spolad i rumpan när man är klar, nästan lika bra som att torka sig med snöbollar. Men det känns lite överdrivet med en instruktionsplansch, på tre språk. Självklart finns det en telefon också...

Korea del 4

Det har erbjudits flera rundturer runt ön för konferensdeltagarna (mot en rätt stor avgift). Tyvärr så har de al varit heldagsturer och det känns sådär att missa så mycket av konferensen. Så jag och Håkan bestämde oss för att göra en egen rundtur. Taxi är det enda här som är löjligt billigt och när två andra deltagare hörde om vår plan att skippa sista eftermiddagen och istället turista hängde de också på.
Efter tio minuters planering med hotellets concierge så hade vi en plan med lite turistattraktioner att se. Ön domineras av Koreas högsta berg (1950m), men för att nå toppen behöver man gå lite (typ minst 6 timmar ToR) så vi tog i stället taxi till den högsta punkten man kunde köra bil till (1100m). Där hade man haft en jättebra vy över berget om det inte varit så disigt och ingen vy alls över resten av ön oavsett väderlek, vilket var en besvikelse. Däremot fanns det en rastplats ner på andra sida där man kunde skymta stora delar av den södra sidan av ön genom diset.

Vi fortsatte mot den teplantage som var öppen för besökare, fast egentligen var det ju bara jag som var tefantast. Jag är i alla fall väldigt glad över at ha gått omkring bland tebuskar för första gången i mitt liv. Fast teblad som plockas direkt fårn buske smakar inte speciellt mycket, och jag hade nog inte kunnat gissa att de kom från tebusken vid ett blindtest. Vi fick också prova det färdiga gröna téet, "standard edition". Gott, men inte mer, jag har redan bättre hemma i skafferiet. Jag blev lite sugen på deras "Best premium" tills jag såg att de ville ha 70000 won för ett halvt hekto, ca 450:-!

Efter det åkte vi till ett av de tre berömda vattenfallen på ön, en ravin som klöv den lilla turiststan mitt itu med flera vattenfall där det sista i princip gick rakt ut i havet. Som svensk (eller norrman) känns det lite ovant att betala inträde för att titta på natur, men så är det. Inte konstigare än att man får betala för att besöka Yosemite nationalpark i Kalifornien.

På sedvanligt diskret koreanskt manér hade de byggt en liten bro över ravinen. Fin utsikt, men gav mig en del svindel...
Vi avslutade turen med två olika klippor som går ut i havet. Den första bestod av sexkantiga kolumner av lavasten. Den andra hade man bättre utsikt från och där sålde även de traditionella dykerskorna sin fångst. Inte för att jag var så sugen på att köpa färsk abalone eller bläckfisk...

Korea del 3

Konferensen har väl varit ok hittills. Lite besvikelse att Håkan och jag presenterade industriella erfarenheter och fick inte en endaste fråga. Vi kanske hade fel konferens för vår forskning? Spelar roll i det långa loppet då vi numera är publicerade på en av de mer prestigefyllda konferenserna inom området.

I kväll var det sedvanlig konferensmiddag, med tillhörande underhållning. I detta fallet två filmer om koreansk kultur, närmare bestämt om det koreanska alfabetet (som verkar skitsmart uppbyggt) och om trätryckplåtar för buddhisitiska skrifter från 1200-talet (japp, 200 år innan Gutenberg). Middagen avslutades med liveunderhållning av koreansk musik och dans. Återigen får jag söga att mycket i Korea är en "acquired taste". Absurdast var killen med en vimpel på huvudet och det jag gillade bäst var de tre killarna som dansade popping. Resten ökade mina kunskaper om etniska danser, men knappast något jag kommer att anstränga mig för att se igen. Jag glömde såklart kameran så jag får hoppas att jag kan få nån bild av någon annan som var där.

Korea del 2

Nu befinner jag mig inte på det koreanska fastlandet utan på en ö så långt ut att man inte ser fastlandet. Närmare bestämt sitter jag här och skriver.

Maten i Korea har hittills varit ovan. Den har helt klart en egen identitet jämfört med de närliggande länderna Kina och Japan och även om man har erfarenhet av dess kök så är man som skandinav inte alls förberedd.  Många smaker har man inte ens ord så att de går att beskriva.Ett enkelt exempel är de "vindruvor" som man kunde ta bland frukterna vid frukosten. Visuellt i princip identiska med de man är van vid hemifrån, men smakmässigt var de mer som ett bär. Jag hittar faktiskt inga bra jämförelser. Och saltade småfiskar till frukost går faktiskt fetbort, likaså stuvningen med torskrom.
Gårdagens middag var troligen Gogi Gui, dvs kött som grillas vid bordet och en sortering av olika småtillbehör inklusive det obligatoriska kimchi som serveras till allt, inklusive frukost. Allt detta rullas ihop i ett blad (inte alltid av sallad!) och äts. Kimchi är syrad kål i chili, men det ger bara en allmän bild av vad det smakar.
Vi fegade faktiskt och valde en restaurang som hade menyn översatt till engelska. Men det kändes skönt att inte råka ut för rå bläckfisk första kvällen, som en av de andra konferensdeltagarna jag åt lunch med idag hade gjort.
Efter middagen promenerade vi tillbaka igenom vad som måste ha varit det lokala Red Light District. Det hade i alla fall röda lampor överallt, teckningar av (påklädda) kvinnor och en massa högklackade skor stående innanför dörren. Jag har ingen aning om det var det etablissemang med anställd personal för att få besökarna att dricka så mycket som möjligt, eller om de erbjöd andra tjänster. Men det var inga överdådiga ställen, från utsidan såg det snarare ut som att gå in i någons lägenhet (givetvis var alla ytterdörrar vidöppna pga. värmen).
För att förtydliga, prostitution är olagligt i Korea, vilket tydligen inte hindrar att det är en jätteindustri enligt den här artikeln.

Korea del 1

Nu är det ett bra tag sen bloggen uppdaterades. Det beror inte på att vi inte ha ridit, för det har vi, utan snarare på att diverse jobbåtaganden har gjort att bloggning har hamnat så långt ner på prioriteringslistan att det inte har blivit av alls. Det här sitter jag till exempel och skriver i Korea, för två veckor sen var jag i Köpenhamn. Och på den vägen är det.

Köpenhamn kändes inte så exotiskt att det var lönt att blogga om det, men eftersom det är första gången jag är i Korea så borde jag verkligen skriva om det, helst med lite bildstöd. Jag har i alla fall en bild på den elektroniska toaletten...

Resan hit tog 21 timmar, och den blev inte bättre av att bagagelastaren körde in i planet på Schiphol så att vi var tvungna att byta plan, vilket gjorde oss två timmar försenade därifrån. Fast jag hade gott om tid i Seoul så jag han med ordinarie plan ändå. Byta plan i Seoul tänker den observante bloggläsare? Ja, konferensen jag är på äger rum på Jeju Island, vilket närmast kan beskrivas som en blandning mellan Hawaii och Mallorca, dvs. turistmål med spektakulär geografi (bl.a. Koreas högsta berg). Inte för att man ser så mycket sånt närman sitter inne i en konferenslokal hela dagarna.
För övrigt kan jag konstatera att det jobbiga när själva resan tar 21 timmar är inte själva längden på resan, utan att när man är framme vid resmålet så är man tvungen att gå upp klockan 1 svensk tid för att hinna med frukosten innan konferensen börjar. Och då är man inte pigg...